syreners doft.

här njuter jag söndagkväll i fulla drag. dagen har varit fylld av värme och solsken och aningens aningens för mycket blåst. men det fungerade att sitta ute och äta middag vilket alltid gör mig lika glad. en enkel måltid med grillad kryddad korv tillsammans med fetaost och slantad, ugnsbakad sötpotatis. och så ett gott glas rosé till det. kan knappast bli bättre. som vanligt höll jag på att säga var det bara maken och jag. wille valde att äta tillsammans med kompisar.
igår var vi in om grannen och tittade hur deras uterumsbygge går och jag passade då på att norpa en kvist syrener. har inga syrener själv. tänker varje år att jag måste plantera några men än så länge har det inte blivit av. men doften. åh doften den är magisk.
och så räknar vi ner. nio dagar kvar tills vi får krama vår victor. nio dagar. det är typ en evighet. det är typ ingenting.

att njuta in i det sista.

jaha så kom den då, den sista dagen på ledighet för den här gången. oundviklig som alltid.
men sedan är det ju det där med rutiner. jag gillar rutiner. faktiskt. kommer ur kurs när dagarna är oändliga utan tider att passa, saker att göra. som idag. går runt huset fortfarande i pyjamas med tekoppen i hand.

sitter en stund vid datorn. tittar på ny kamera. äldste sonen har tappat bort min lilla extra-kamera i thailand. den där som var så lätt och bra att stoppa ner i väskan. nu ska jag köpa en ny och tänker då att jag kanske ska gå upp ett snäpp istället för att bara köpa lika samma igen.
tar en runda i det nymålade sovrummet och njuter av färgen, den mörkt blåa som beroende på ljuset drar i allt från mörkaste åskblå till ljusare jeansblå. och jag är så nöjd med vårt val. att vi gick ifrån det vita och vågade prova något nytt. idag kom en gammal loppisfyndad tavla samt en spegel upp på väggarna.
tar en liten stund till framför datorn. söker på angkor vat och läser på. där befinner sig just nu min äldste son. i kambodja, vid resmålet jag drömt om så länge. och nu är det han som är på plats. känns fint, om inte jag så han såklart. planerna är att se det vackra templet i både gryning och solnedgång berättar han via skype. tänk att få vara där nu. i värmen. saknar honom och längtar efter att höra hans historier. hans egna historier. inte delade av oss andra. stort.
tar en kopp te till och sätter mig vid symaskinen. en kappärm som trilskas. tidsoptimisten i mig skriker högt 'detta skulle vara klart för länge sedan - vad hände?'. jag svarar - spelar roll, låt det ta tid för en gångs skull. tidsoptimisten drar sig tillbaka till sin ringhörna och planerar för ny attack.
kanske ska plocka fram en av alla de där böckerna jag tänkt läsa den här ledigheten och som fortfarande ligger i sin hög. det är ju några timmar kvar trots allt. innan väckarklocka och rutiner drar i mig igen.

ibland krävs det inte mer.

än att ha en dag hemma. att jobba hemifrån är inget jag gör ofta, men efter en höst som bara blir värre och värre både jobbmässigt och på det privata planet är det riktigt skönt att någon gång ta tillfället i akt att kunna arbeta i pyjamas. för det är det bästa jag vet. att inte behöva stressa iväg på morgonen utan kunna gå och pula lite i lugn och ro. plocka in i diskmaskinen, bädda sängarna, andas lugnt för att så småningom gå upp och sätta mig framför datorn.

och bli supereffektiv. svara på mail och ringa samtal utan att bli avbruten. kunna fila lite på de där projekten jag håller på med i lugn och ro.

bonusen idag var dessutom att äldste sonen inte skulle iväg utan vi har ätit långfrukost tillsammans. och pratat och pratat. om stort och smått men framförallt länge. tagit oss tid att lyssna på varandra.

jag njuter och sparar våra stunder i mitt hjärta för om 17 dagar reser han. till asien med kompisarna. borta nästan ett helt halvt år. hur ska jag kunna vara utan honom?

en annorlunda helg.

den här helgen har jag känt mig lite halv. maken har nämligen varit bortrest sedan i fredags eftermiddag och kommer förvisso hem i kväll men jo det har känts som något fattats mig.
samtidigt har jag njutit fullt ut av att välja den mest romantiska chicflic-filmen på netflix utan någon som stönar och undrar 'ska vi verkligen se den?'.
njutit av att stöka till i köket medan jag lagat mat och sedan inte städa d i r e k t efteråt.
njutit av att istället för att själv gå ut i trädgården och klippa gräset har jag skickat ut pojkarna. hehe.
dessutom har jag lockat mina söner med god mat och hyr-film från itunes mot en stunds kvalitetstid med mamman. och det lyckades. nästan två filmer med båda sönerna i soffan. de ni. det kallar jag en lyckad helg. trots avsaknad av make.

söndag.

i fredags firade vi vår finaste 17-åring med kalas i trädgården. vänner och släkt slöt upp med presenter och ballonger och det var en förtrollad kväll. ljummen och vindstilla och ingen ville att den skulle ta slut. så vi stannade där ute. ända fram på småtimmarna. med vin i glasen och med skratt och härliga samtal.

så i går förmiddag vaknade vi lite tunga i huvuden och kroppar. men vi röjde, diskade och plockade. tog många vattenpauser för att få bort det där sandpapperssträva i munnen. pratade i telefon med gästerna som ringde för att tacka för en lyckad kväll. äldste sonen och flickvännen drog iväg på nästa födelsedagsfirande ute på österlen. lillebrorsan beundrade sina presenter och invigde den nya brädan. och så slumrade vi lite i soffan.
sedan var det dags för middag hos grannarna. så idag är vi om möjligt ännu tröttare och ännu tyngre i huvudet. maken plöjjer 'sons of anarchy'-avsnitt och själv orkar jag nästan bara ligga i soffan och läsa en bok. har varit uppe några gånger för att hämta lite tårt-rester från i fredags men det är allt.
fest två kvällar i rad är en kväll för mycket. tur jag har semester.

vecka 2.

en av dessa magiska sommarkvällar, tror aldrig jag tröttnar. har hur många sådana här bilder som helst i kameran. 

fortsätter ledigheten och vecka två har bestått av:
- samkväm med delar av släkten på en flotte i malmös kanaler
- ytterligare några böcker att bocka av på att-läsa-listan
- några dagar i stockholm med bästa maken. en sån där koppla-av-mini-tur där vi bara umgåtts med varandra och varit turister i vår vackra huvudstad

en fantastisk vecka och återigen 'vilket väder' - sommaren 2014 levererar. det kan inte sägas nog många gånger.

ikväll kör vi köpe-pizza under parasollen och njuter av att vara hemma igen. pojkarna spenderade dagen på liseberg igår för den omtalade snoop dog-konserten och går runt i eufori över hur 'fett' det var och kan man annat än att glädjas då? själv är jag glad och tacksam att dessa två skåne-pågar tog sig malmö-göteborg t/r helskinnade - den här hönsmamman kan nämligen konsten att skrämma upp sig själv med tankar på bussolyckor, spårvagnsolyckor (!), hysteriska konsert-fans som trycker på och längst där fram står mina två små *hrmm*. sanningen att säga är de ju inte så små längre, snart-17 och snart-19 och stora, starka och långa så jodå de klarade det över förväntan. såklart.

en vecka efter.

kvar finns bilderna och minnena. minnen av en fantastisk kväll. en kväll när vår äldste son firades av alla sina nära och kära. dagen och kvällen han lämnade skolan bakom sig ~ för en tid i alla fall ~ och gick ut i vuxenvärlden. en dag när alla känslorna låg utanpå. skratt och tårar som blandades. skratt som i att vi är så fantastiskt stolta över honom och så glada och tacksamma att vi är så här långt. just nu. tårar som i att nu är vi här. just nu. han är stor. vuxen. tårar och skratt över den där frigörelsen som är precis som det ska vara men icke desto mindre känslosam.

och tänk vad det har gått fort. det känns nästan som alldeles nyss som han var liten och sa toapletten istället för toaletten och nu har han gått ut gymnasiet. tiden blir så påtaglig en dag som denna, tiden som har gått.

själva dagen gick i ett hektiskt tempo för oss alla. när vi stod på skolgården hade jag svårt att greppa att det var mitt barn som skulle springa ut men när han väl kom där, brett leende, då kändes det bara så självklart och härligt och ljuvligt på en och samma gång. min son, min fina fina victor som hade tårar i ögonen för att han var så rörd att så många hade kommit till skolan för att möta honom.

och så kom han hem och ännu fler hade samlats för att fira. vi flyttade ut festen på gatan för att möta upp och heja på. och det skrattades, tjoades och hurrades när han kom åkande. han som trodde han skulle få åka buss hem efter flakåkningen fick åka thunderbird hela vägen inklusive ärevarv runt torget i vår lilla stad.

han som är värd alla amerikanare i hela världen. och allt annat. minst. han som om några månader ska ge sig ut i världen. upptäcka vad den har att erbjuda. min lille påg. nu börjar ett nytt kapitel i allas våra liv.

underbart.

njuter ni? sådana här dagar är vädret såklart ett givet samtalsämne, jag menar 20 grader varmt i april - det är nästan för bra för att vara sant. jag njuter fullt ut, trots att det är en ganska hektiskt period just nu (arbete, studentplanering, fix på huset och lite annat) så tar jag mina stunder med näsan mot solen,  mina stunder i trädgården när jag går runt och ser vad som hänt sedan dagen innan ~ för maj gad vad det växer ~ och så de där stunderna med en bok i öronen och stickningen i händerna. ljuvligt härligt är det oavsett.
studentplanering ja, den tycks verkligen ta över all min lediga tid. det är gästlista som ska skrivas, mat och dryck som ska planeras, hyra av tält och bord, vilka kläder ska vi ha, vilka dekorationer, hur ska vi duka, hur ska vi sätta borden för att få till så många platser som möjligt - ja lite sånt där smått och gott. vår student han befinner sig i sin egen lilla bubbla där han förbereder sig inför sina exams som börjar nästa vecka. 20 prov i 6 olika ämnen under 8 dagar (jisses vad glad jag är att det inte är jag) är inte att leka med men han är som vanligt disciplinerad och taggad till tusen om än något disträ just nu.
så ser livet ut just nu: stirrigt, rörigt, kaotiskt men alldeles alldeles underbart.

månadens fyra - R.

vilken bra idé de här två har kommit på. för visst är det så att det är torka många gånger när man ska göra ett inlägg. mycket bra med ett färdigt koncept då. och mig passar det utmärkt att det bara är en gång i månaden - det borde till och med jag klara av *ler*. 

ser fram emot att läsa alla andras 'månadens' - och du som känner för det 'häng på'. vad det hela går ut på och hur det funkar kan du läsa här eller här.  nu kör vi!

vet inte om jag börjar från fel håll men jag kör R som i roligaste först. möjligt är att det ska tolkas som något roligt att tipsa andra om men denna gång kör jag roligaste som i roligaste för mig den gångna månaden. och då väljer jag äldste sonens 18-årsfest. vi valde att slå ihop det 'obligatoriska' släktkalaset med kompisfesten. gjorde det enkelt för oss med engångstallrikar och bestick (i trä förvisso - rekommenderas) bubbel och snittar och en litet mustasch-tema med mustascher på inbjudningskorten och på alla glas.
och det blev såå lyckat. hög stämning, rolig blandning på folk och så fantastiskt kul att se farmor sitta och snacka med sonens kompisar, mormor sippa vin tillsammans med våra grannar och de sista gästerna missade bussen hem och spenderade natten på sofforna. så man kan säga att festen slutade dagen efter den började på det bästa sätt. med sönerna, maken och övernattande kompisar vid frukostbordet mitt bland presentpapper, blommor och disk.

R som i resto. jag går nästan aldrig på restaurang här hemma, förmodligen inte oftare än varannan månad i alla fall. på lunchen kör jag rester på jobbet och middag lagar vi alltid hemma. men när jag reser blir det desto oftare. för några veckor sedan var vi i new york och då blev det en kombinerad lunch/middag på the smith. fantastisk mat som ju är det viktigaste såklart men även en fantastisk inredning. fransk-amerikanskt brasserie när det är som bäst. kaklade väggar och golv, blandat runda och fyrkantiga bord i mörkt trä med thonet-stolar och så bås däremellan. lite mässingsdetaljer, rustika servietter och bestick, vita tallrikar och generösa vinglas [just as i like it] samt trevlig serveringspersonal. kan inte bli bättre. maten var en blandning av skaldjur och 'casual' amerikansk mat. jag åt en lobster roll som var 'to die for' och maken och sönerna åt [såklart] diverse olika kötträtter. allt lika gott. the smith ligger på tre olika platser i new york, vi valde den vid lincoln center.

R som i resmål. oh lala, detta ska bli så kul att läsa hos alla andra. älskar ju, som ni kanske vet vid det här laget, att resa och jag ser verkligen fram emot många bra tips på både nya och gamla resmål. själv väljer jag den här månaden berlin. framförallt för att vi spenderade helgen där men även för att det är en av mina favoritplatser, en av de där storstäderna jag verkligen gillar och som jag återkommer till gång på gång. vackra, slitna, bedagade berlin. en världsstad i det ibland så stela, inskränkta tyskland. berlin som är så märkt av sin dystra historia men som samtidigt genomsyras av en framtidstro trots en ekonomi som inte är lysande och att det faktiskt bor för lite människor i staden för att det riktigt ska gå ihop. älskar blandningen av tjusiga varuhus och de lite ruffare kvarteren med de bästa restaurangerna och småbutikerna. att det går så snabbt att flyga hit, är så billigt att bo och äta och så enkelt att turista här gör det väldigt lätt att välja berlin.

R som i rosa. haha, för ett år sedan hade jag skrattat åt detta. vaddå rosa liksom. men idag kan jag inte annat än att gilla. rosa har seglat upp som en favoritfärg, helst i den där svaga, dimmiga lite skitiga nyansen. inser att den smugit sig på lite och när jag tittar mig runt ser jag att jo jag har ganska mycket rosa i mitt liv nu. senaste inköpet är sammetskuddarna (en liten strykning där kanske *hrmm*) och ringen. rosa med guld är en annan storfavorit och bara det att jag väljer något med guld säger allt om hur man kan ändra sig. men det tar vi en annan gång.

hör av dig.

fredagkväll. det är ett tjusigt ord tycker jag. helgen ligger framför en och vad som helst kan hända. härligt!
här råder frid och ro, båda pojkarna är ute på vift. yngste sonen är på klassfest för första gången på gymnasiet. stort det där. och det har förhandlats och argumenterats om tider och när och hur och varför. han är bra på det där. att förhandla. jag blir helt yr i huvudet när han hållt på en stund. men vi var överens när han tog bussen in till malmö. höra av sig när man kommer fram (check) och höra av sig minst två gånger till under kvällen. håller man det kan man få bli hämtad ganska sent. och sent är viktigt. extremt viktigt.
han är rolig sonen. när jag försökte förklara varför jag ville hämta honom istället för att han skulle sova hos en kompis så var ett av mina argument att det nu är helt nya kompisar han festar med och att vi faktiskt inte känner någon av dem än och att vi gärna vill se och prata med honom på natten. då tittar han på mig och säger: men mamma, jag går teknik. det mest spännande som händer är väl att vi spelar schack på tre. hehe. humor. det gillar jag. men ändå, hämtad blir han.
äldste sonen följer diskussionen med ett visst överseende, been there, done that liksom. sedan glider han ut genom dörren med förvissningen om att tyglarna är lite lösare här. men dock, höra av sig. det är mitt mantra som jag upprepar till förbannelse: hör av dig, hör av dig.

nu en kopp te och lite lovely lemon curd - måste vara något för en citronälskare som mig. någon som testat?

höst-feeling.

skrotar runt här hemma med en fruktansvärt tråkig och oj-så-dåligt-tajmad förkylning.
kom hem från london i söndagskväll och jobbade som vanligt i måndags. men i går morse gick det helt enkelt inte längre. så jag intog horisontalläge i soffan, sov fyra timmar utan uppehåll, läste och då menar jag läste inte bara tittade igenom senaste veckans hög med magasin, såg klart säsong 1 av new girl och började på tvåan, såg alla förra veckans avsnitt av halv åtta och ändå gick jag och la mig i normal tid och har sovit som en stock till åtta i morse. tror min kropp försöker säga mig något, att jag ska tagga ner lite kanske?
för säkerhets skull stannar jag hemma idag också eftersom jag i morgon m-å-s-t-e vara på benen. då åker jag till båstad med jobbet för konferens. en hel dags genomgång av flödena i företaget och hur vi ska styra upp kommande ökning av försäljning samt planering inför hösten.

så jag hasar runt i pyjamas, undviker att svälja för ofta, dricker balja efter balja med te, äter äpplekaka som äldste sonen bakat (ljuvligt god lite ljummen med en klick vaniljglass till) och roar mig med att mood boarda lite. lyssnar på martha wainwright och pendlar mellan att dels vara väldigt ynklig och dels säga till mig själv att rycka upp mig. återstår att se vilken sida som vinner.

haha, ja här är min lilla hjälpreda, fröken mini, som tyckte att bilden behövde styras upp lite.

grå måndag.

instagram-collage - hemma hos me & mike!

regnet öser ner utanför mitt fönster och jag hade en massa planer på allt jag skulle göra när jag kom hem från jobbet idag, men nja tror jag slänger mig i soffan en stund först.
sedan ska jag hjälpa äldste sonen packa. han ska på fieldtrip med skolan ett par dagar så det är mest stövlar och regnställ som gäller men jag a.k.a hönsmamman får väl se till att det kommer med några extra strumpor och tröjor i den där väskan. tre dagar utan internetuppkoppling - tror det är den största utmaningen.

medan jag skriver det här hör jag hur maken spelar piano på nedanvåningen. 'vill du ha en idiot lägg din hand i min'.  får väl gå ner och göra det då *ler*.

hinner inte med.

ja nu är det så där igen att tiden bara rusar iväg. tycker ibland att maj och juni är ganska stressiga månader med mycket krav. avslutningar och sommarfester avlöser varandra och så ska man ta tillvara det vackra vädret (och vilket väder det är, jag tror inte det har regnat här i mitt hörn av världen på två veckor - härligt) samtidigt som det ofta är mycket på jobb att förbereda inför semestrar och sommarstängt. ja så lite slutkörd känner jag mig faktiskt. och så blir jag stressad av tiden går så förbenat snabbt, skulle vilja frysa stunden lite nu och bara njuta.
men nåja, det går ju inte så det är bara att go with the flow och gilla läget.
men förutom studentfester och förberedelser på jobbet har maken och jag dessutom hunnit fira bröllopsdag, 22 år. på samma dag som prinsessbröllopet så den dagen fick lite extra glamour minsann. yngste sonen slutade nian igår och det går liksom knappt att ta in. att min lilla blonda, lockiga skrutt med spring i benen idag är en lång, mörk ung man - hur gick det till och när hände det? bara över en natt känns det som. nu firar han ett långt och skönt sommarlov och sedan väntar ny skola och nya kompisar. spännande och lite nervöst tror jag. men just nu njuter han mest av att ha gått ut grundskolan.

och jag njuter (trots allt) av att det är sommar och snart semester.

den ljusnande framtid är vår.

nyss hemkommen från det andra studentfirandet på lika många dagar sitter jag trött och nöjd i soffan. glad över mina vänners fina barn, söner, som tagit sig genom gymnasiet och nu står inför vuxenlivet. samlar idéer och tankar inför vårt eget firande nästa år, då är det vår äldste sons tur. tänker på maten och tältet och dukningen och vinerna och hur vi ska hämta hem honom och vilka vi ska bjuda och var vi ska hyra stolar och.......... jag sa att det är nästa år va? men sån här är jag; hamstrar idéer och intryck, ofta i en snabb anteckning i en bok eller på telefonen, inte säkert att jag kan tyda den när den behövs, men det är mitt sätt att avlasta hjärnan lite. för tänk om min hjärna nu skulle funderar på studentrelaterade saker ett helt år i förväg istället för att koncentrera sig på att sonens fotbollsbyxor måste tvättas inför matchen i morgon eller att jag måste plantera om mina pelargonsticklingar som växt sig alldeles för stora i sina minikrukor eller på allt jag måste få färdigt på jobbet nästa vecka innan det är dags för semester. jag menar det hade ju aldrig funkat. så anteckningar är nästintill livsnödvändiga.

men jag gläder mig redan åt att få skapa den mest fantastiska fest till sonen när det väl är dags.

min son - origamimästaren.

min yngste son, william, har många talanger. en av dem är att vika papper till de mest otroliga konstverk. när han var 4-5 år fick han av sin mormor lära sig att vika en serviett till en biskopsmössa och sedan dess har han vikt, både servietter och papper. han har köpt tjocka och tunga böcker om origami, suttit oändliga timmar framför tutorials på youtube. han har vikt fel och vikt om och provat igen. han har vikt lådor och blommor och tranor och stjärnor och diverse djur. han har vikt alla möjliga och omöjliga geometriska former, små fantastiska kuber som vecklar upp sig till något helt annat - som magi. hans händer verkar inte ha några begränsningar alls när det kommer till att hantera papper och få det att uppföra sig precis som han önskar.

och som den stolta modern jag är glädjer jag mig mycket åt de vackra konstverken som jag ofta använder som dekoration runt om i huset. ibland istället för en blomma på vårt dukade bord, här är förra årets alster som gjordes till ett födelsedagskalas.