nanu nanu mr williams.

vaknade i morse till nyheten om robin williams bortgång. så himla sorgligt. så meningslöst. och vilken förlust. för hans familj och vänner, men även för oss - bio-publiken. människor som sprider glädje ska vi vara rädda om.

dk.

läste inne hos otroliga lotta med bloggen charmigt sa charlie ~ har ni inte titta in här tidigare måste ni göra det nu - ni lär bli fast ~ att hon hade varit i the hamptons och där fått träffa diane keaton! va - hur coolt är inte det då. jag  ä l s k a r  DK och som någon hade kommenterat hos lotta, jag hade nog inte kunnat andas bredvid henne - hade väl varit så starstrucked att jag blivit mållös haha.

men i alla fall fick det mig att plocka fram några av hennes filmer, bl a something's gotta give. men hur bra är den då?

miljöerna och så jack nicholson - det kan ju knappast bli bättre. vi besökte hamptons sommaren 2010 och det är precis lika vackert i verkligheten som i filmen. för övrigt var den filmen en av anledningarna till att vi åkte dit, sedan finns det såklart hundra anledningar till för det är verkligen ett härligt ställe. och precis så där filmigt som man föreställer sig. 

jag har nog sett det mesta med diane, bra som dåligt. för det finns faktiskt en del som inte är så fantastiskt men där hon ändå gör sitt med sin stil och sin obeskrivbara charm.

men jag har inte sett annie hall. 

jo jag vet, det är knapp att jag vågar säga det högt. denna kult-film, denna ikon bland filmer har liksom gått mig förbi. inte så att jag inte äger ett ex på dvd. såklart jag gör - jag är ju dk-fan men även en stor anhängare av woody allen. men ändå har det aldrig blivit av att jag tittat på den. synd och skam. så nu står den på min 'att-göra-under-semestern'-lista. 

kärlek de luxe.

förra veckan hittade vi ett bortglömt kuvert i en byrålåda innehållandes 8 st biobiljetter. kul. dock inte lika kul när vi insåg att de bara gällde ytterligare en vecka. så i lördags inledde vi stora bio-racet. maken och jag började med en svensk romcom 'kärlek de luxe'. en ganska förutsägbar historia om vad som händer när finkultur möter fulkultur. inget som går till världshistorien direkt. men strunt i det. behållningen var lägenheten som filmens huvudperson bor i. så fantastiskt fin, jag skulle kunna flytta rakt in. sannerligen ljust och fräscht från sin allra bästa sida. sedan var kläderna som moa gammels rollfigur bar inte heller helt fel. så bortse från handlingen och frossa i inredning och mode är mitt råd.

lördagkväll.

nu börjar det bli lördagkväll och jag har laddat upp med filmer och tv-serie: laxfiske i jemen (hoppas verkligen inte titeln är ordagrann) och one day samt första säsongen av new girl som i alla fall en av sönerna har sagt sig vilja sitta med på. dessutom mörk choklad med havssalt och peccannötter samt lite för många ostar för att det ska sluta väl. sönerna har valt smågodis och chips.
jag har stämt av läget med mannen som troligtvis stoppar i sig lika många ostar fast på kadewe i berlin vilket såklart hade varit lite glammigare.
men jag är nöjd med min tv-soffa. har precis tittat igenom veckans avsnitt av halv åtta hos mig och nu ska jag slå upp ett glas rött sedan kan kvällen börja.

ps. jag tävlar om en house bird från vitra på icas fina blogg - gör det du också. ds