att njuta in i det sista.

jaha så kom den då, den sista dagen på ledighet för den här gången. oundviklig som alltid.
men sedan är det ju det där med rutiner. jag gillar rutiner. faktiskt. kommer ur kurs när dagarna är oändliga utan tider att passa, saker att göra. som idag. går runt huset fortfarande i pyjamas med tekoppen i hand.

sitter en stund vid datorn. tittar på ny kamera. äldste sonen har tappat bort min lilla extra-kamera i thailand. den där som var så lätt och bra att stoppa ner i väskan. nu ska jag köpa en ny och tänker då att jag kanske ska gå upp ett snäpp istället för att bara köpa lika samma igen.
tar en runda i det nymålade sovrummet och njuter av färgen, den mörkt blåa som beroende på ljuset drar i allt från mörkaste åskblå till ljusare jeansblå. och jag är så nöjd med vårt val. att vi gick ifrån det vita och vågade prova något nytt. idag kom en gammal loppisfyndad tavla samt en spegel upp på väggarna.
tar en liten stund till framför datorn. söker på angkor vat och läser på. där befinner sig just nu min äldste son. i kambodja, vid resmålet jag drömt om så länge. och nu är det han som är på plats. känns fint, om inte jag så han såklart. planerna är att se det vackra templet i både gryning och solnedgång berättar han via skype. tänk att få vara där nu. i värmen. saknar honom och längtar efter att höra hans historier. hans egna historier. inte delade av oss andra. stort.
tar en kopp te till och sätter mig vid symaskinen. en kappärm som trilskas. tidsoptimisten i mig skriker högt 'detta skulle vara klart för länge sedan - vad hände?'. jag svarar - spelar roll, låt det ta tid för en gångs skull. tidsoptimisten drar sig tillbaka till sin ringhörna och planerar för ny attack.
kanske ska plocka fram en av alla de där böckerna jag tänkt läsa den här ledigheten och som fortfarande ligger i sin hög. det är ju några timmar kvar trots allt. innan väckarklocka och rutiner drar i mig igen.