något värmande.

sötaste teet nånsin, i alla fall att titta på, måste denna nyhet från johan & nyström vara. med det passande namnet sweetheart. hur gulligt?
' för mycket av något gott kan vara underbart! lite som den första kärleken, allt var rosa och smakade godis. svart te, massor av rosa hjärtan och blommor, med smak av jordgubbe, äpple och grädde '

med tanke på att alla hjärtans dag närmar sig kan detta kanske vara en passande dryck, får nog bli mitt nästa te-inköp. inte för att jag behöver mer te *host* men vem kan motstå rosa hjärtan? inte jag tydligen.

en skånings vintervedermödor.

ja så kom den då. fast vi hade hoppats att vi skulle slippa det här året. men icke. snön är här, det började redan i söndags och fortsatte igår, det snöade utan uppehåll hela dagen och blåste såklart. och för er som inte bor i skåne går det inte att föreställa sig blåsten. blåsten som gör att det alltid snöar horisontellt härnere. så vägarna fyker igen fortare än plogbilarna klarar att får undan snön och eftersom vi är skåningar och varje år blir lika chockade så fort det kommer en flinga eller två 'näumen vaud aur detta? ente i aaur igen vaeul?' så går det som det går. man (läs jag) får skynda till verkstaden måndagmorgon och byta till vinterdäck (jamen alltså har man tur så blir det ju ingen vinter. jag sa ju att vi blir förvånade. v-a-r-j-e år.) och sedan halkar vi runt på de isiga snöiga vägarna och det känns som allt vi någonsin lärt oss om halkkörning har försvunnit ur minnet. jag menar att köra om eller ligga nära nära med ca 5 cm mellanrum mellan bilarna är väl en skånsk bilists rättighet. va? va!
att vi dessutom inte kan klä oss efter väder gör inte saken bättre. jag menar, vem förutom en skåning kör samma kläder (dvs. tunn dunjacka, skinnhandskar, byxor utan långkallingar under samt skor med skinnsula) från oktober till april. min eftergift åt vintern var att igår ta en mössa på huvudet, det var t om så att killarna på jobb kommenterade 'måste vara kallt idag' hehe.

det enda som vi kan trösta oss med är att innan ungarna hunnit plocka fram pulkorna brukar det vara försvunnet, upplöst i ett grått sörjigt snömodd och vi kan återgå till att tänka att: snö, ja det är något som dom har i stockholm, fast det är lite för att dom förtjänar det'.

bild: lånad från pinterest, vet inte vem som fotat. hoppas det var ok att jag lånade.

kärlek de luxe.

förra veckan hittade vi ett bortglömt kuvert i en byrålåda innehållandes 8 st biobiljetter. kul. dock inte lika kul när vi insåg att de bara gällde ytterligare en vecka. så i lördags inledde vi stora bio-racet. maken och jag började med en svensk romcom 'kärlek de luxe'. en ganska förutsägbar historia om vad som händer när finkultur möter fulkultur. inget som går till världshistorien direkt. men strunt i det. behållningen var lägenheten som filmens huvudperson bor i. så fantastiskt fin, jag skulle kunna flytta rakt in. sannerligen ljust och fräscht från sin allra bästa sida. sedan var kläderna som moa gammels rollfigur bar inte heller helt fel. så bortse från handlingen och frossa i inredning och mode är mitt råd.

äntligen fredag.

och ingen fredag utan en bukett blommor eller hur?

hörni nu är det äntligen fredag och jag har längtat så att det värker i kroppen. en helt orörd helg ligger framför oss och vi ska bland annat passa på att gå på bio, ta en runda i stan, äta lite god mat och dricka ett glas rött. Sedan ska vi ligga skavföttes i soffan och titta på resterande avsnitt av ’the fall’ på netflix. så bra och gillian andersson är ju bara såå snygg här.

sedan har jag ett litet lagom helgprojekt, ska göra en anslagstavla tänkte jag. den ska sitta i vårt tv-rum, bredvid vårt svarta skåp, och på den tänkte jag samla lite av varje men mest foto av familjen. har så många som ligger för framkallning och vad kan väl vara bättre än att ha dom uppsatta så vi kan titta på dom varje dag. tänker mig en tygklädd variant, vet inte om den ska vara helt slät eller om jag ska piffa till den med vackra band i kors, är väldigt inspirerad av denna bild.
försöker engagera maken men det går sådär ~ utdrag ur min och makens sms-konversation om just detta projekt:
- vill du hjälpa mig med ett litet projekt i helgen?
- rent hypotetiskt ja?
- hypotetiskt?? yes or no?
- vad är projektet?
- en anslagstavla till tv-rummet. behöver en platta, vadd, tyg, band, möbelnubb - sedan är resten easy peasy.

inget svar.

nåja, operation övertalning fortsätter i soffan ikväll haha.
 

helgen närmar sig.

torsdag i dag. jag längtar så mycket efter helgen att jag håller på att förlora förståndet tror jag. denna veckan har varit lång som en järnvägsräls, att kravla sig upp ur en varm säng [alldeles för] tidigt varje morgon och komma ner till ett iskallt kök är inte min drömsituation [är det någons?]. och inte blir det bättre av att det fortfarande är mörkt både morgon och kväll. så just nu längtar jag mest efter mer sömn och därefter mer ljus. planen är att sova till jag vaknar på lördag - oh ljuva tanke.
men just nu har jag det bra, maken och jag sitter mittemot varandra med varsitt glas rött och en padda var. jag bloggar och maken letar resor [som vanligt] *ler*. det är verkligen hans favoritsysselsättning, detta att leta billiga flygresor och kolla hotell och lägenheter. just nu smids det planer om en weekendresa till dublin. dock inte till honom och mig som man skulle kunna tro utan det är hans företag som ska ta alla sina anställda på en tur. trevligt initiativ tycker jag, förra året var de på island. man skulle dock kunna tänka sig att respektive fick följa med kanske eller?
egentligen skulle / borde vi städa. torsdagar brukar vara vår städdag men jag vet inte, idag kändes det som mindre viktigt så det får helt enkelt bli en annan dag.
vad gör du denna kalla torsdagkväll?

längtan att resa.

på en vägg i vårt hus har vi en karta. en ganska stor karta där vi sätter nålar varje gång vi varit ute och rest. olika färger på nålarna för varje familjemedlem.
den här kartan engagerar oss mycket. vi diskuterar de platser vi varit på och de platser vi vill åka till. vi diskuterar om en mellanlandning verkligen kan berättiga en nål. nej, tycker jag som faktiskt varit i moska. jo tycker maken som [bara] mellandat i just moskva. vi är alla i smyg lite avundsjuka på lillebror som varit i jerusalem. dit vill vi ju också åka. vi pratar om att maken borde få åka till alaska och hawaii, de enda delstater i usa han inte besökt [än] och då måste vi såklart få följa med. vi är ganska eniga om att sydafrika nog är vårt nästa drömresemål såhär efter japan. japan som vi hade förmånen att få uppleva i somras.

när jag står här framför kartan och tittar inser jag att den är väldigt stor. världen alltså. jag vet att det pratas om att världen har krympt men nog tycker jag i alla fall att den har samma storlek som alltid. och jag ser att vi har så många ställen kvar att resa till. länder och städer att besöka och upptäcka.
besöka tillsammans som en familj hoppas jag ju men med två tonåringar inser jag också att vi närmar oss den där dagen. den dagen en av dem säger 'tack men nej, den här gången följer jag inte med'. och då nummer två förmodligen kommer att lägga till 'men då vill inte jag heller'.
den dagen då det som ursprungligen var en liten grupp på två, som blev tre och sedermera fyra återigen blir två. och då de där två som var med från början kommer att behöva vänja sig vid att vara just två igen. jag och maken på nya äventyr.
verkligen inte fel. bara alldeles alldeles annorlunda.

sånt tänker jag på där framför vår karta av världen.

månadens fyra - G.

dags igen för de här sköna bönornas blogg-utmaning: månadens 4. ett fantastiskt bra och roligt initiativ av llillau-ulrika och rackarungar-anna.

jag är lite sen med mitt inlägg pga förra veckans resa men here goes:

G som i gröna fingrar - jag får det mesta att växa och överleva, det vill säga det som kräver minimal skötsel, vattning typ en gång varannan vecka och så lite tillsyn som möjligt. inga problem där. inomhus hos oss är det mycket snittblommor, en del gröna växter samt några vita orkidéer som mot alla odds blommar om mest hela tiden.
utomhus blommar och växer det så det knakar, problemet här är snarare att varken maken eller jag är några ivriga ogräsrensare så ibland blir djungeleffekten lite större än vi tänkt oss. och då röjer vi. sedan tar det ett tag till nästa gång. men det får väl anses vara ett smärre problem att det växer för mycket.

G som i godaste - måste ju vara den spagetti med kalvbolognese jag åt på restaurang hase i köln förra veckan. ujujuj, det var bara en förrätt, men den var magisk. funderade ett tag på att smyga mig ut i köket och fråga kocken om han behövde någon som slickade kastrullen men jag vet inte hur mina kollegor hade reagerat och för all del inte heller de affärskontakter vi åt middag med. så jag satt snällt kvar och försökte lite diskret fiska upp det sista av såsen utan att skrapa av glaseringen på porslinet. lika god som rätten var lika ful var den tyvärr, kalv bolognese utan tomatsås är inte vackert så det får bli en bild på restaurangen som illustrerar denna del.

G som i glamour - oj vad ska jag välja i mitt åh så glamorösa liv haha. well, för mig är glamour när det är lite understated. inte så mycket bling faktiskt utan mer elegant. vackert glänsande hår, röda läppar, en klänning to-die-for med matchande väska och skor. det är hela grejen. sedan är jag mycket för vardags-glamour - en extra god flaska vin mitt i veckan, glitter-nagellacket på en måndag och höga klackar till jeansen. det är gott nog för mig.

G som i gråt - när jag såg den här delen på månadens uppdrag tänkte jag direkt, men gud vaddå gråt, jag gråter ju aldrig (nuförtiden, annat var det förr). men så började jag inse att johodå, visst gråter jag fortfarande. på skolavslutningar när jag hör 'den blomstertid nu kommer' rinner tårarna. ge mig ett sportevenemang och en nationalsång och jag sitter där och hulkar lite diskret. en romantisk film, ett youtube-klipp, en artikel om någon som är sjuk eller en bra bok - tårar, tårar och tårar.

så det var månadens 4 för mig. nu ska jag läsa de andra bidragen.

hemma igen.

hemma igen efter en veckas jobb-resa i tyskland. en intensiv period men med massor av trevligheter precis som vanligt men oboy vad det är skönt att vara hemma.
hemma i mitt älskade hem och hos min älskade familj. aldrig är jag så tacksam för vad jag har som efter dessa veckor som spenderas på hotell. missförstå mig inte, jag gillar att bo på hotell, gillar bekvämligheten och de goda frukostarna. härligt badrum och stor säng helt för mig själv. gillar restaurangerna och barerna och den internationella miljön. men inget slår mitt eget hem så är det bara.

det första jag gör när jag kommer hem är att gå ett varv och ta in allt. plockar lite torra blad på någon växt, puffar en kudde eller två. för låt mig vara kristallklar - att puffa kuddar är inte makens favoritsyssla *ler*. jag ser helt enkelt vårt hem med nya ögon. ibland lite kritiskt, det blir ju gärna så när man jobbar i min bransch omgiven av god design (för all del en hel del dålig design också) hela dagarna men ibland har jag de rosa glasögonen på, de som gör att jag bara ser det bästa av vad vårt hem har att erbjuda.
då ser jag det fantastiska ljuset som strömmar genom huset, jag ser de mjuka sofforna och fåtöljerna, fårskinnen som ligger där så inbjudande och liksom säger 'sätt dig här så ska jag göra det mjukt för dig', kuddarna som inget annat vill än att jag ska luta min trötta rygg mot dem, mattorna som värmer våra golv, alla saker: tavlor, foton, böcker, reseminnen och småpryttlar som vi har valt. favorit-koppen som väntar, kylen som är fylld av just våra favoriter, den åh så mjuka sängen i makens och mitt lilla krypin till sovrum, nybäddad med de mjukaste linnelakan och med massor av kuddar.
och så där kan ja hålla på, gå runt och pilla lite här och där, flytta en sak från en plats till en annan. fundera lite på hur den där lampan jag såg nu i veckan skulle kunna passa in hos oss eller kanske den där kudden i en färg vi inte brukar ha kan göra sig tillsammans med de andra kuddarna i soffan.

sedan hoppar jag ur jobb-kläderna och tar på de mjukaste kläder jag har, drar en extra tröja över huvudet och på med ett par raggsockor och ulle-tofflorna, för vårt gamla hus är ju inte det minsta tätt mot de isiga vindar som drar över skåne just nu, inte heller mot minusgrader. ett stenhus är alltid ett stenhus - isande kallt på vintern så det är väl en av anledningarna till att jag gillar att bädda in oss i mjuka textilier. och så njuter jag ett varv till.

dagen efter går jag och handlar nya fräscha blommor. sedan är jag tillbaka på riktigt.

tillbaka till verkligheten.

ja så kom då den här dagen när det var dags att ställa klockan och masa sig upp i ottan, hela familjen lika sömndruckna. ett par koppar kaffe och varsin dusch senare var vi alla på väg ut i mörkret. och nu - några timmar senare - känns det som de senaste 17 dagarna aldrig har existerat (nästan i alla fall). nåja, riktigt så illa är det väl inte men lite chockartat är det allt att börja jobba efter ett helt jullov.

men det var kul att träffa kollegorna och jag gillar rutiner, jag gör faktiskt det och jag gillar mitt jobb så hade det inte varit för de tidiga morgnarna hade jag inte haft något att klaga på *ler*.

på söndag åker jag iväg på årets första jobbrelaterade resa och dagarna här innan går åt att förbereda. så från pyjamasen till jobb-kostymen på ett kick. härligt att vara igång igen.

om löften å utmaningar å mål å sånt.

har ju nämnt tidigare att jag inte avger nyårslöften (längre). tycker mest det ger mig ångest eftersom det blir någon form av självuppfyllande profetia, 'jag kommer nog ändå inte att klara av det' och '12 månader' - herre gud det är faktiskt en hel evighet när man tänker på att man ska leva på ett visst sätt, ett sätt som man inte brukar leva på - det är det som är det svåra med sådana här löften. så bort med det och in med mål och utmaningar istället.

för mig är det mycket troligare att jag kommer att klara en utmaning eller ett mål, dels för att dessa inte behöver äga rum under ett helt år utan kan gälla under hur kort tidsperiod som helst och därmed blir lättare att klara, dels för att jag är född med en viss (!) vinnarskalle och det känns mycket snöpligare att misslyckas med en utmaning än ett löfte (till mig själv alltså) tycker jag i alla fall.

så vad är då årets första utmaning? jo att jag av veckans fem luncher på jobbet ska gå ut och gå en halv timme på tre av dem. det är nämligen så att jag ytterst sällan äter min lunch på restaurang utan jag tar med mig mat som jag värmer och äter på jobbet. detta tar mig oftast inte mycket mer än 10-15 minuter. när dessa minuter har gått och jag ätit upp går jag för det mesta tillbaka till min arbetsplats och sätter mig vilket alltså resulterar i att jag inte får varken frisk luft eller rör på mig alls på lunchen. utan bara jobbar. och då är det inte ens så att jag bara har en halv timmes lunch och behöver stressa. nä då det gör jag helt självmant ändå. varken bra för hälsa eller själ.

målet då för den här utmaningen är att jag ska hålla detta från jag börjar jobba igen på tisdag och månaden ut. varför så kort tid? jo för att jag vill känna att det är genomförbart, jag känner mig själv och vet att långdragna utmaningar inte funkar på mig. jag har inget tålamod eller uthållighet direkt och då är detta perfekt. fyra veckor, tre gånger i veckan. efter dessa 12 lunchpromenader räknar jag dessutom helt kallt med att jag fått blodad tand och kommer att fortsätta, men då är det inte längre en utmaning utan bara en del av vardagen.

så tänker jag.

dag 1. 2014.

vi har tillbringat dagen i soffan bland kuddar och filtar och med fötterna i varandras knä. med varsin padda i knät och telefonen på behörigt avstånd för sms-uppdateringar från sönerna som båda sovit över hos kompisar i natt. under eftermiddagen hämtades de hem bara för att försvinna ut en stund senare igen. jaja det är en del av det ljuva livet som tonårsförälder.
sista slappardagen för det här jullovet. maken ska in och jobba torsdag och fredag medan jag har några dagar kvar på mitt lov. dessa ska inte spenderas i soffan - jag lovar.

i morgon är planen att plocka undan julen. granen barrar bara man tittar på den och i takt med att kulorna rasslande trillat av har jag tröttnat helt. så den åker i morgon. mina vackra halmstjärnor byts ut mot pappersdito men i övrigt ska det mesta plockas ner i källaren igen. slut för den här gången.

jag längtar efter grönt och i all hemlighet efter vår men det vet jag ju att den inte kommer riktigt än. fast inomhus går det bra att frossa i så mycket grönt som möjligt.
så i morgon blir det en dag av springande i källaren för att hämta lådor och av svärande över att granen gissningsvis tappar a-l-l-a barr bara medan vi plockar bort kulorna. sedan ska den ju ut också.

däremellan ska jag lägga upp ett litet träningsschema för januari, har gett mig själv en utmaning. inget nyårslöfte men en utmaning. fint så.