lite skör.



vaknar glad av att det är fredag och jag är ledig och huvudvärken, som kom tillbaka med full kraft i gårkväll är försvunnen, kvar ligger bara ett litet tungt moln framme i pannan. är alltid lite skör dagen efter, mer mottaglig för allt. och det var ju liksom så urbota korkat att fara iväg och köpa tvättmaskin igår, det straffade sig ganska direkt om man säger, borde låtit mannen ta det själv, men alltid denna kontroll, alltid detta att jag måste vara med på ett hörn överallt. lägg av säger jag till mig själv idag.


men idag är nytt, en ny dag och jag sitter här och i bakgrunden hör jag kaffekokarens surrande och det luktar gott och mina ägg är precis nykokta, exakt som jag vill ha dem. ute är det rimfrost och minusgrader och här inne är det förvisso varken rimfrost eller minusgrader men inte jättevarmt ändå. sådana här dagar känns det att vi bor i ett gammalt hus. men på med ytterligare en tröja och ett par raggsockor så löser det sig också. snart hoppas jag pojkarna vaknar, redo att ta sig an sportlovets sista dag för den här gången.


ser ni min fina ljuslykta förresten, inköpt snabbt igår efter tvättmaskinen - man måste ju få något kul och inte bara praktiskt eller hur? jag är alldeles förälskad i det bubbliga glaset, ännu vackrare är den såklart när den är tänd så det gör jag nu, medan jag dricker mitt kaffe och funderar på vad jag ska sysselsätta mig med idag. 





2 kommentarer:

  1. Men fy för att få sådär ont! Min mormor berättade att det var likadant för henne, så fort hon skulle varva ner och var ledig så kom migränen!:-( Jag känner så väl igen mig i det där "kontrollbehovet", ska vara med på varenda hörn fast jag kan bli så slut efteråt. Det är som om jag inte litar på att något som inte jag valt ska duga... Hoppas du får fortsätta att må bättre nu då!

    SvaraRadera
  2. Fröken Gredelin - tack, jag mår mycket bättre nu. Det är märkligt det där att det kommer när man ska ta det lugnt :-(. Har hört många som säger likadant.
    Ja du, det där kontrollbehovet, det skulle man väl kunna skriva en roman om. Fattar inte riktigt varför det är svårt att släppa taget, jag kämpar med detta varje dag, både hemma och på jobbet och med åldern har det väl blivit bättre, men ändå. Får väl fortsätta träna helt enkelt.

    SvaraRadera