idag drar jag igång 2 veckors semester. så det är dags att släppa ner axlarna från öronen, stänga av alarmet på mobilen, lägga upp fötterna och ANDAS. har haft en otroligt stressig period de senaste veckorna och nu är det tid att koppla av.
maken, som tyvärr bara kunde ta en vecka den här omgången, ansluter nästa vecka och tills dess är det tänkt att jag ska vara helt relaxad och utvilad och gärna lite trevlig också.
så jag har börjat idag med att stiga upp halv sju för att jag och yngste sonen hade bestämt att vi skulle åka till stranden. varför så tidigt frågar vän av ordning sig - jo men jag har en fix idé om att om jag inte kommer iväg tidigt så är det liksom inte lönt sedan, detta gäller stranden men även affärer, jag avskyr att trängas med folk och hatar innerligt att sitta i bilkö och till våra stränder är det alltid bilkö efter klockan tio och den enda gång jag hinner gå i stan är på lördagar och då gäller det att hänga på dörren när affärerna öppnar.
nåväl efter en kopp kaffe bestämmer sonen sig för att nä, känner inte för det. nähä okej - andas nu och räkna till tio, du kan inte bli arg för att han inte vill.
jo, det kan jag faktiskt! vi hade ju bestämt, vrålar jag som en hormonstinn fjortonåring. ja, men jag känner faktiskt inte för det säger han igen. jag kom bara upp för att du sa att idag skulle jag få tillbaka min mobil (till saken hör att han har utegångsförbud - förutom till stranden med mamma då vill säga, konsekvensen i detta kan man diskutera - samt mobilvila).
så med mobilen i ett fast grep försvinner han upp på ovanvåningen och kvar sitter jag, en besviken morsa och fortsätter mitt tonårsresonemang - åker jag väl själv då om det ska vara på det viset.
men, ärligt, hur kul är det då, åka till stranden själv. dricka kaffe och äta färdigbredda smörgåsar själv. titta på folk men inte ha någon att diskutera dom man tittar på med.
okej inte stranden idag dådå, men istället kan jag ju rensa matskafferiet, det står faktiskt på min att-göra-under-semestern-lista och det är inte så illa att få stryka det redan första dagen. så ner i källaren, öppna skafferiet och ta ett steg in, kolla läget, öppna upp källardörren för att inse att det ligger en halv kaninunge precis utanför dörren. snabbt igen med dörren för att slippa se. upp för trappan igen, rådfråga att-göra-listan, nja att rensa garderoberna går bort, i 30 graders värme fungerar det inte att vara på vår ovanvåning om man inte vill smälta bort; städa kylen går också bort, fyllde den igår så det funkar inte. vid det här laget är jag på ganska dåligt humör så när den nu mobilspeedade 15-åringen kommer ner för att meddela att han är hungrig och gäärna skulle vilja ha lite lunch så är jag varken trevlig eller stressfri, vi snackar axlarna ovanför öronen.
det slutar med att vi såklart börjar bråka, ett av alla de där fullständigt meningslösa bråken som inte leder till nånting annat än möjligtvis huvudvärk.
så nu går vi här och tjurar, pratar inte med varandra utan suckar bara lite djupare när vi är säkra på att den andre hör och hoppas att det ska ge samvetskval nog att be om ursäkt, för inte var det mitt fel i alla fall.
så dag 1 på semestern kan väl sammanfattas med att stressiga mammor och tonårstrotsiga ungar inte är en bra kombination.
men vi tar nya tag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar