att vara snäll mot sig själv.

stråhatt inköpt en solig och varm dag i new york när behovet av lite skugga och svalka var stort. nu hänger den på en av mina garderobsväggar som ett härligt minne.

jaha så gick det en vecka till, det bara rasslar till minsann. men vilka dagar det är nu. nästan sommarvarmt fortfarande och kvällarna är speciellt ljuvliga tycker jag. 

just nu är det de här kvällarna som räddar mig från att helt mista förståndet. har övermänskligt mycket att göra på jobbet och detta är bara början på en höst och vinter som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. när det är så här får jag lite svårt att hålla isär saker, jag glömmer lätt bort det som inte har med jobbet att göra och framför allt glömmer jag bort att prioritera min hälsa och mitt välbefinnande, tror det är många som är som jag, det är väl vår tids sjuka. 

den här hösten har jag dock bestämt mig för att det ska bli annorlunda. familjen ska få slippa vraket som kommer hem sist av alla varje kväll och bara pratar jobb oavsett om någon är intresserad (och det är ingen tro mig!) eller inte, vraket som stressar iväg på morgonen för att hinna med någon timme vid skrivbordet innan kollegorna kommer och jag inte får sitta ostörd längre. har lovat mig själv att när jag lämnar kontoret är jobbet slut för dagen, jag ska sluta kolla mailen i sängen det sista jag gör innan jag lägger huvudet på kudden för ännu en natt där hjärnan går i spinn och jag vänder och vrider på mig och kollar klockan för att se hur många timmar det är kvar innan det är dags att stiga upp igen. 

jag ska inte utföra stordåd men jag har lovat mig själv att varje dag ska jag njuta av att vara utomhus, om det sedan bara blir en kort stund i trädgården så är det ändå OK. 

jag ska låta telefonen ligga i väskan när jag kommer hem och jag ska försöka vårda min kropp och själ så mycket det går. kort sagt vara snäll mot mig själv.