milano.

hemma igen efter en intensiv vecka i milano. förutom regn och kyla de flesta dagar åkte jag och många andra på en rejäl matförgiftning så den här resan spenderade jag tyvärr en del tid på hotellrummet. som tur var hade jag innan jag insjuknade hunnit med en liten tur i city och sett något av det man bör se första gången man är här. förutom domen eller il duomo, där jag dock sparade turen på 250 trappsteg upp till taket till nästa gång, var det galleria vittorio emanuele II som var mitt primära mål. den vackra gallerian med det makalösa mosaikgolvet och kupolen i järn och glas som jag sett så många gånger på bild och äntligen fick jag vara här. att den sedan hyser några av mina favoritbutiker, löjligt dyra såklart, gör inte det hela sämre. så trots allt är jag väldigt nöjd med min vecka, jag har en del kvar på min att-göra/se-lista men det tar jag helt enkelt nästa år.
jag hade hört innan jag åkte hit att milano inte var en vacker stad, men det tycker jag inte stämmer. vet inte om det var på grund av vädret, det var ju kallt, regnigt och grått ända fram till de två sista dagarna, men det var som det låg ett sepia-filter över hela staden. den har en sorts bedagad skönhet, som en gammal kvinna som levt livet och nu dragit sig tillbaka och tagit betraktarens roll. sedan får jag nog tyvärr säga att jag träffat trevligare italienare än de norditalienska men det är klart med så mycket folk som samlas i milano den här veckan så kan man kanske inte bli något annat än småtrulig även om det är ens levebröd man kör runt i taxin eller serverar maten till. lägg till den ekonomiska krisen och politiker från stenåldern så tar det förmodligen emot att dra på smilbanden ibland. fast vem vet, livet hade kanske blivit lite lättare om man log nån gång. men jag ser fram emot nästa gång vi möts milano!