adventstid.

ikväll dricker jag balja efter balja med kaffe för att hålla mig och mannen vakna för att hämta äldste sonen på fest på limhamn. klockan två i natt ska vi vara på plats för att plocka honom och flickvännen och det finns inget jag hellre gör en fredag för att vara säker på att han är säker och att han slipper befinna sig mitt i stan mitt i malmö mitt i natten. men samtidigt är det utmattande att förlora sin bästa, mest värdefulla sömn. så vi sysselsätter oss med massor av kaffe och tv-tittande och springande i källaren efter stjärnorna som ska upp och lite övrigt adventspynt samt det viktigaste av allt. att lyssnar på yngste sonens pianospel. samma låt om och om igen, abbas mamma mia, som han övar inför nästa veckas stora händelse, musikal med niorna där han är lite kung över orkestern så det gäller att allt sitter. så lite hålögda, med en stor kopp kaffe i handen och diggandes till värsta abba-discot, det är där ni har mig ikväll.

kvalitetstid.

ikväll har jag spenderat tid med en av mina finaste vänner. på gästis i vår lilla tillvaro har vi ätit och druckit gott med en överambitiös servitris som förmodligen trodde att summan av dricksen var beroende av hur många gånger hon kunde fråga "smakar det gott" eller "hur var det här". oavsett var kvällen som vanligt fantastisk. vi har avhandlat den där speciella tiden varje månad när man verkligen inte kan ta ett skämt och man på allvar funderar på om det är man själv eller maken som ska flytta till en etta på holma, de där männen man möter i arbetslivet som man kan fundera på om de är på riktigt eller inte samt hur man med stigande ålder värderar sina vänner på ett annat sätt. för tio minuter sedan skildes vi åt utanför min grind; fnissiga, glada och redo att ta an världen. gilla på det!

bild: dailydoseofstuf.tumblr.com

att göra sig själv helt paff.

en av mina söner är värsta origamimästaren

nya tjusigheter produceras så gott som varje dag

nu skulle man kunna tro att det här inlägget ska handla om sonens pappersvikande men det tar vi en annan gång.
nä, idag har jag gått hela dagen med ett litet fånigt leende på läpparna, jag har nämligen slagit mig själv med häpnad flera gånger om den här helgen. till saken hör att jag är största tidsoptimisten när det kommer till att typ handla julklappar eller fixa födelsedagspresenter eller handla nya kläder till en speciell händelse eller att packa väskan inför en resa, ja kort sagt vid alla tillfällen när det är bra att vara ute i god tid. det är lite som att jag varje julafton nästan får hjälpa personalen att låsa butikerna efter att jag handlat mina sista klappar eller att jag samma morgon som kalaset är ställer mig och bakar den mest avancerade kakan som måste jäsa 15 timmar innan gästerna kommer klockan två, ja ni fattar, noll koll på planeringen alltså.
nu gäller detta faktiskt bara privat, jobbmässigt är jag förvånansvärt strukturerad.
men den här helgen chockade jag både mig själv och familjen. jag har handlat alla julklappar utom två! och som inte det var nog anledning att fira har jag dessutom köpt en klänning till jobbets julfest som är om tre veckor. jamen fatta, om tre veckor!! och jag är liksom klar, färdig, helt igenom välplanerad klädmässigt. jag som brukar rusa in i affären en timme innan festen börjar, slita ner något från hängaren, prova, betala och komma hem för att inse att jag inte har några strumpbyxor som är hela. så istället för att riskera att frysa arslet av mig i december månad hänger jag in nyinköpet i garderoben, tar fram något gammalt som funkar utan strumpbyxor och ger mig iväg.
och nu, nu har jag inte bara strumpbyxor i påsen utan till och med en underklänning.

det känns att det börjar bli dags.

bild: keep calm and drink tea

det börjar rycka i mina julkänslor så den här helgen går jag all in. tänkte smygsmaka på glöggen, baka den där pepparkaksdegen jag köpte på ikea för några veckor (!) sedan, handla julklappar och tvinga mina barn att skriva önskelistor. allt till akompanjemang av heavy duty julmusik. vi pratar bing, frank, dean, ainbusk, rod och resten av gänget. jag får förmodligen vältra mig i julen själv för resten av familjen är ruskigt konservativ: det är väl ändå bara november fortfarande mamma?!? eh, spelar roll.
nä, jag ger mig hän och frågan är om jag inte börjar nu, ska bara logga in på spotify först ...........

hemma.

har varit hemma mer idag än vanliga vardagar. yngste sonen skadade foten igår kväll (inte allvarligt men lite sådär att det gör ont att gå för mycket) och behövde både lämning och hämtning i skolan, vilket innebar att jag har agerat taxi. så det blev en kort arbetsdag för mig. maken fick dessutom fila vidare på min mammas hall själv efter jobbet, en hylla kvar att sätta upp idag och sedan är det dags för piffet. fast det sköter mamma själv.
jag njuter väldigt mycket av sådana här oväntade avbrott i vardagsrutinen om det så bara är ett par timmar. det blir lyxigt med lite extra ledighet trots att anledningen inte är så rolig.
så planen är att vara lite flitigt, men först ska jag krama på min son lite. man får passa på när de där 15-åringarna är lite mindre rörliga än vanligt.

torsdag.

så grått och mörkt som det är just nu gäller det verkligen att tänka positivt och inte bara längta efter ljusare tider. kvällen ska spenderas hos min mamma, jag och mannen ska hjälpa henne att måla om en hall. en födelsedagspresent från i somras som nu äntligen ska bli av. vitt och ljust ska det bli i den lilla hallen med hela fem dörrar. tur maken är en fena på att maskera, spackla och måla. själv är jag mest hjälpreda och den som kommer med glada tillrop och ropar heja heja och som så småningom blir utvisad för att jag mest är i vägen.

en komma-ikapp-dag.

tillbaka på kontoret idag efter två dagars fotografering. företaget jag arbetar för plåtar nya produkter och den här gången valde vi att arbeta med duktiga lotta och marcus. alltid lika inspirerande med dessa kreativa personer som gör att slutresultatet blir helt fantastiskt. ibland är mitt jobb extra roligt!

ikväll blir det restaurangbesök med bästa vännen - vilken härlig onsdag!

bild: tumblr.com

cross.

äntligen en snygg produkt till förmån för cancerforskningen och som inte är rosa. jag är inte så bra på det här med välgörenhet och att skänka pengar till forskning av sjukdomar, men jag försöker i alla fall att varje år köpa rosa bandet, det där som säljs på ica. men ärligt talat, det spelar ju faktiskt ingen roll vilken designer de anlitar för jobbet - resultatet blir inte bra ändå och i alla fall mina rosa band hamnar alltid i plånboken för att sedan slängas vid en utrensning. lite som maj-blomman.
men nu har duktiga emma designat en riktigt snygg t-shirt för Rosa Bandet. t-shirten finns till försäljning här och snart i en garderob nära mig.

garn.

min kväll går i garnets tecken. träff med likasinnade är alltid lika givande och gör i alla fall att jag susar på små moln efteråt och liksom blir lite hög på livet. att det sedan innebär lite mysigt snick-snackande och god fika gör inte precis det sämre.
arbetar på årets hemmagjorda julklappar men dom kan jag ju inte visa upp här. gillar att ge bort något hemgjort och vad är väl mysigare än något stickat.

grått.

första dagen tillbaka på jobbet efter semestern måste väl ändå vara den värsta på något vis. jag har blickat ut över hamnen i malmö där himmel och hav har mötts i grått. och jag som älskar det gråa i vanliga fall kan ändå inte låta bli att önska mig tillbaka till sol, vita stränder och turkost hav. men jag får väl försöka hitta inspirationen här hemma istället.
så nu kör jag en bildkavalkad av andras bilder av grått medan jag går igenom mina egna bilder från semestern. rensar och märker upp och backar upp. måndag - ganska mysigt ändå.

alla bilder härifrån

november.

men oj vad tiden gick och nu är det november och här har det varit alldeles tyst.
de senaste 10 dagarna har jag spenderat i florida med familjen och vi har haft det så otroligt bra men det är skönt att komma hem igen. aldrig uppskattar jag vårt hem lika mycket som när vi är tillbaka från en resa. för hur mysiga hotell än är eller som nu när vi hyrde ett hus eller när vi tidigare hyrt lägenheter så blir det ändå aldrig den där känslan som det är i ett riktigt hem. och det är något speciellt med att komma hem till sitt eget. lite rosa-skimrande sådär några dagar och sedan blir det som vanligt igen.
men vi har haft det fantastiskt bra, vi har hunnit allt vi hade bestämt oss för och lite till samt njutit av ledigheten. och nu försöker vi komma i fatt i tiden och packa upp.

sedan hade jag ju gärna tagit klimatet med mig hem, 25 graders värme, sol och ljumma vindar är inte fel så här på hösten.