mord.

Bild hittad på nätet, vet tyvärr ej upphovskällan - hoppas jag är förlåten för lånet!

sanningen att säga är jag nog en gammal tant längst innerst inne, eller ja tant och tant, men jag går igång på myspysiga (företrädsvis engelska) deckare, te, dimmiga hedar, blommiga kretonger, gummistövlar och stickade tröjor. framförallt det här med deckare är och har alltid varit min passion. kommer fortfarande ihåg känslan när jag upptäckte  mina föräldrars agatha christie-deckare i bokhyllan och fullkomligt slukade dem, sedan blev det stieg trenter och maria lang, inte så engelska men lite i samma anda. läser fortfarande många deckare, tycker tyvärr att dagens deckare är alldeles för våldsamma för min smak. jag vill inte ha beskrivningar av tarminnehåll och hjärnsubstans, vapenkaliber och detaljerade genomgångar av hur mordet är begånget. för mig räcker det med att offret är a) skjuten eller b) knivstucken eller möjlitvis c) giftmördad - that's enough. därför är jag en sucker för jan mårtensons anti-hjälte johan kristian homan, där det enligt författaren flyter mer röd bordeaux än blod mellan sidorna och det handlar mer om goda dry martinis än själva mordets utförande. homan är inte så engelsk om man säger men det funkar bra med en medelålders svensk antikhandlare också. har precis läst ut den senaste boken "mord i blått", dessutom nummer 40 i ordningen och därför är 2012 ett jubileumsår. boken gjorde mig inte besviken, den rullar på i sedvanlig mårtensonsk anda med funderingar kring vår nutid, en del kultur blandat med en del historia samt lite god mat och dryck. däremellan figurerar som några skumma personer, något mord och som vanligt är det bokens hjälte som löser gåtan där polisen går bet. precis som det ska vara i dessa böcker och det gör mig glad; i denna föränderliga värld är det skönt med något som består, som är som vanligt. nu låter jag som världens bakåtsträvare men det är jag inte, förutom när det gäller deckare!