det blir inget sånt där 'ursäkta-att-det-var-länge-sedan-och-lova-bot-och-bättring'-inlägg. nope. det har dröjt. livet har kommit emellan och allt sånt. men nu är jag faktiskt väldigt sugen på att börja blogga igen. så är det.
livet just nu ser ut som så att en son förbereder sig för studenten i juni. den andre sonen är på andra sidan världen, på new zeeland. maken och jag anpassar oss allt mer till ett annat liv. ett mer eget liv. utan att behöva tänka på att skjutsa och fixa mat och tvätta. sedan får vi göra allt det där ändå men det är liksom mer till bara oss. den hemmavarande sonen lever ett parallellt liv med vårt. vi har inte samma tider riktigt. när vi lägger oss går han ut. när vi stiger upp har han många timmar kvar att sova. lite så. vi försöker äta middag tillsammans varje dag dock. där är vi noga. eller ja. så noga det går att vara med ett vuxet barn i huset.
men jag längtar mig såklart tokig efter världsresenären. han väntas hem om någon månad, lagom till den där studenten. då ska vi kramas. så mycket det går.
och hej förresten. hoppas ni är någon kvar därute?