här igen.

det blir inget sånt där 'ursäkta-att-det-var-länge-sedan-och-lova-bot-och-bättring'-inlägg. nope. det har dröjt. livet har kommit emellan och allt sånt. men nu är jag faktiskt väldigt sugen på att börja blogga igen. så är det.
livet just nu ser ut som så att en son förbereder sig för studenten i juni. den andre sonen är på andra sidan världen, på new zeeland. maken och jag anpassar oss allt mer till ett annat liv. ett mer eget liv. utan att behöva tänka på att skjutsa och fixa mat och tvätta. sedan får vi göra allt det där ändå men det är liksom mer till bara oss. den hemmavarande sonen lever ett parallellt liv med vårt. vi har inte samma tider riktigt. när vi lägger oss går han ut. när vi stiger upp har han många timmar kvar att sova. lite så. vi försöker äta middag tillsammans varje dag dock. där är vi noga. eller ja. så noga det går att vara med ett vuxet barn i huset.
men jag längtar mig såklart tokig efter världsresenären. han väntas hem om någon månad, lagom till den där studenten. då ska vi kramas. så mycket det går.
och hej förresten. hoppas ni är någon kvar därute?

höst.

 

 

 

hösten går mot vinter och idag firar vi sonens 20-årsdag. 20 år. hur är det möjligt? jag som inte är en dag äldre än 25. eller?

 

skulle ju inte.

direkt när jag hörde talas om det här projektet bestämde jag mig. jag skulle inte läsa. för att jag gillade stig larssons böcker så himla mycket. för att jag kände för hans sambo som blev kvar. lämnad. ja anledningarna var några stycken. och inte vet jag varför jag engagerade mig så för just detta. det är ju bara en bok liksom. men så skulle sonen och jag som samåker till jobbet välja en ny bok att lyssna på. och han som skrev sitt slutarbete på gymnasiet om larssons böcker var nyfiken. såklart. så jag fick ge mig.
och om det beror på boken i sig eller stefan sauks fantastiska uppläsning. ja, det vet jag inte riktigt. men bra är det. i alla fall de första 11 timmarna. för längre har vi inte hunnit.

hälso-semester.

en av mina intentioner den här semestern (som faktiskt varar en hel vecka till tjihoo) var att den skulle vara en någorlunda hälsosam sådan. jag önskade alltså att inte komma tillbaka till jobbet med fyra veckors överätande och småfestande i kroppen såsom det lätt blir när man är ledig och varje dag ska firas. så jag satte upp några enkla [faktiskt] regler för mig själv.

1. jag skulle röra på mig varje dag, minst en timmes ökad puls om dagen.
2. tillbaka till lchf som jag mår så väldigt bra av, bort med tunga kolhydrater
3. bort med godiset, i mitt fall betyder det chips och ostbågar
4. sparsamt med alkohol
5. prova periodisk fasta

hur har det då gått nu när 3 veckor snart är till ända? jo, tackar som frågar. riktigt bra faktiskt. såklart att jag inte levt exakt efter de här reglerna varje dag men det har gått förvånansvärt enkelt. det som förvånat mig mest är att den periodiska fastan varit så otroligt lätt att få in i rutinen. jag kör 16:8 vilket innebär att jag fastar 16 timmar (inklusive sovtid) och äter under 8 timmar. så mitt första mål mat äter jag vid tolv och det sista vid klockan åtta. tack vare att jag väljer lchf-kost som håller blodsockret i schack och mättar länge vaknar jag inte vrålhungrig. nu är det ju klart att jag inte stiger upp så väldigt tidigt eftersom jag är ledig, det blir kanske svårare när jag ska börja arbeta, men som sagt det har gått väldigt enkelt. mellan min frukost (som är vid lunchtid) och middagen äter jag ytterligare en gång men bara om jag är hungrig, vilket inte alltid är fallet. detta gör jag nu 5-6 dagar i veckan. varje lördag äter jag frukost på vanlig frukosttid och då har jag dessutom unnat mig två skivor rostad levain som lite extra inför helgen.
det enda godis jag äter är någon bit mörk choklad när suget är allt för stort. sedan har jag väl inte varit allt för duktig med att röra på mig. men jag tänker som så att det är egentligen viktigare att få in det i rutinen när jag börjar jobba eftersom jag har ett ganska stillasittande arbete. nu när vi är lediga kommer motionen lite på köpet eftersom vi promenerar en hel del.
bonus-effekt av mitt leverne är minus sex kilo på vågen och att kroppen liksom 'dragit ihop' sig. låter konstigt men det är så det känns. dessutom är jag så himla pigg och mår otroligt bra. bara fördelar alltså.

keep it simple & do it well.

ni som följer mig på instagram vet ju att en stor del av min fritid ägnas åt att sy och sticka. tillbehör såsom nålar och annat köper jag helst här: merchant & mills, inte minst för de vackra förpackningarnas skull. filosofin bakom det här företaget och som dess ägare carolyn denham och roderick field har är precis samma tankar som jag har om att göra mina egna kläder. att det finns en tillfredsställelse i att göra sina egna kläder. i hantverket och arbetet som ligger bakom. i att skapa något hållbart. jag är ju utbildad tillskärare och sömmerska (mer om det i ett annat inlägg) och detta är något som ligger mig varmt om hjärtat.

det är lätt att tro att det här är ett gammalt anrikt företag, av formspråket om inte annat, men så är det inte. 2010 startade carolyn och roderick merchant & mills i ett led att återupprätta sömnaden som ett hantverk att vara stolt över. ta en titt på deras sida och på filmen som ligger under 'blogg'. även om du inte syr är inspirations-faktorn hög.
jag blir så innerligt glad i hjärtat när jag ser sånt här.

keep it simple and do it well som de säger där borta i england . true that.

bild: från merchant & mills

indian summers.

ett snabbt tv-tips kanske kan passa? jag säger bara missa inte svt:s 'indian summers' - det bästa tv visar just nu. handlingen, miljöerna, kläderna - jag sitter som fastklistrad vid varje avsnitt.

'indian summers är ett drama som utspelar sig 1932, i slutet av det brittiska imperiets kolonisering av indien. vid himalayas sluttningar, i simla, finns ett litet område som kallas lilla england där en brittisk grupp lever kvar. men det är ett samhälle på fall, där de unga indierna vill göra revolution och bli fria från sina kolonisatörer. '

och ja, min längtan till indien blir inte mindre direkt. jag måste åka dit. snart.

bild och text: här

long time ........

och så gick det en månad, en och en halv till och med. sommaren kom och gick eller i alla fall känns det så. idag blåser det full storm utanför mitt fönster och jag roar mig med att surfa byxor på lunchen.

efter några garderobsrensningar står jag utan byxor. eller ja utan och utan, jag har ju såklart byxor på mig just nu när jag sitter här. tro inget annat. men jag saknar den där perfekta byxan. i min värld är det så att målet med den perfekta byxan endast kan uppnås om jag kan sy dem själv. men jag behöver inspiration. därav surfandet. och dessa från rodebjer kan vara så nära det går att komma. älskar att de går upp i midjan, att de har fickor (fi tusan för brallor utan fickor) och att fickorna liksom inte bulkar ut tyget, att de har hällor för skärp och att de slutar vid ankeln som jag tycker (för mig alltså) är den ultimata längden till alla skor jag använder: sandaler, sneakers och boots. så frågan är om inte dessa kommer att bli min mentala förebild när jag sätter mig vid symaskinen. jo. så får det nog bli.

bild: rodebjer