månadens fyra - R.

vilken bra idé de här två har kommit på. för visst är det så att det är torka många gånger när man ska göra ett inlägg. mycket bra med ett färdigt koncept då. och mig passar det utmärkt att det bara är en gång i månaden - det borde till och med jag klara av *ler*. 

ser fram emot att läsa alla andras 'månadens' - och du som känner för det 'häng på'. vad det hela går ut på och hur det funkar kan du läsa här eller här.  nu kör vi!

vet inte om jag börjar från fel håll men jag kör R som i roligaste först. möjligt är att det ska tolkas som något roligt att tipsa andra om men denna gång kör jag roligaste som i roligaste för mig den gångna månaden. och då väljer jag äldste sonens 18-årsfest. vi valde att slå ihop det 'obligatoriska' släktkalaset med kompisfesten. gjorde det enkelt för oss med engångstallrikar och bestick (i trä förvisso - rekommenderas) bubbel och snittar och en litet mustasch-tema med mustascher på inbjudningskorten och på alla glas.
och det blev såå lyckat. hög stämning, rolig blandning på folk och så fantastiskt kul att se farmor sitta och snacka med sonens kompisar, mormor sippa vin tillsammans med våra grannar och de sista gästerna missade bussen hem och spenderade natten på sofforna. så man kan säga att festen slutade dagen efter den började på det bästa sätt. med sönerna, maken och övernattande kompisar vid frukostbordet mitt bland presentpapper, blommor och disk.

R som i resto. jag går nästan aldrig på restaurang här hemma, förmodligen inte oftare än varannan månad i alla fall. på lunchen kör jag rester på jobbet och middag lagar vi alltid hemma. men när jag reser blir det desto oftare. för några veckor sedan var vi i new york och då blev det en kombinerad lunch/middag på the smith. fantastisk mat som ju är det viktigaste såklart men även en fantastisk inredning. fransk-amerikanskt brasserie när det är som bäst. kaklade väggar och golv, blandat runda och fyrkantiga bord i mörkt trä med thonet-stolar och så bås däremellan. lite mässingsdetaljer, rustika servietter och bestick, vita tallrikar och generösa vinglas [just as i like it] samt trevlig serveringspersonal. kan inte bli bättre. maten var en blandning av skaldjur och 'casual' amerikansk mat. jag åt en lobster roll som var 'to die for' och maken och sönerna åt [såklart] diverse olika kötträtter. allt lika gott. the smith ligger på tre olika platser i new york, vi valde den vid lincoln center.

R som i resmål. oh lala, detta ska bli så kul att läsa hos alla andra. älskar ju, som ni kanske vet vid det här laget, att resa och jag ser verkligen fram emot många bra tips på både nya och gamla resmål. själv väljer jag den här månaden berlin. framförallt för att vi spenderade helgen där men även för att det är en av mina favoritplatser, en av de där storstäderna jag verkligen gillar och som jag återkommer till gång på gång. vackra, slitna, bedagade berlin. en världsstad i det ibland så stela, inskränkta tyskland. berlin som är så märkt av sin dystra historia men som samtidigt genomsyras av en framtidstro trots en ekonomi som inte är lysande och att det faktiskt bor för lite människor i staden för att det riktigt ska gå ihop. älskar blandningen av tjusiga varuhus och de lite ruffare kvarteren med de bästa restaurangerna och småbutikerna. att det går så snabbt att flyga hit, är så billigt att bo och äta och så enkelt att turista här gör det väldigt lätt att välja berlin.

R som i rosa. haha, för ett år sedan hade jag skrattat åt detta. vaddå rosa liksom. men idag kan jag inte annat än att gilla. rosa har seglat upp som en favoritfärg, helst i den där svaga, dimmiga lite skitiga nyansen. inser att den smugit sig på lite och när jag tittar mig runt ser jag att jo jag har ganska mycket rosa i mitt liv nu. senaste inköpet är sammetskuddarna (en liten strykning där kanske *hrmm*) och ringen. rosa med guld är en annan storfavorit och bara det att jag väljer något med guld säger allt om hur man kan ändra sig. men det tar vi en annan gång.

längtar tillbaka. nu.

man skulle kunna tro att en vecka var nog den här gången. att man inte behöver bry sig om att vi brukar stanna längre, ha mer tid, utan helt enkelt vara nöjd över att det i alla fall blev en vecka. men näe, ärligt talat det räcker inte. idag längtar jag tillbaka, längtar så det nästan gör ont i magen efter bästa staden i världen - 'vår' stad. har inte fler ord så ni får hålla till godo med bilder från en tisdag förmiddag i williamsburg, brooklyn, new york.

sedan sist.

med simone nafsande oss i hasorna körde vi över bron till kastrup och hann med ett av de sista flygen förra måndagen. sedan stängdes allt fick vi höra efteråt. men stormen varade inte så många timmar tydligen. och tur var väl det. för annars vet man inte hur det hade gått. nu räckte det med lövhögarna som täckte trappan så att vi nästan inte kom in när vi kom hem och så det där fönstret i ena klädkammaren. det som vinden hade lirkat och lockat med så att det så småningom öppnades på vid gavel och liksom la sig upp på taket. då är man glad att det trots allt tydligen inte har regnat övermycket förra veckan och att ingen fågel har bosatt sig i garderoben under tiden. lite vatten och löv är ju 'a piece of cake' i det stora hela med tanke på hur det kunde blivit. det är till och med så att äggslajmet som täckte våra fönster ut mot gatan känns som ett ganska litet problem. men visst, att ung-j-arna inte vet bättre hut har ju inget med stormen att göra utan är väl mest en brist på ... ja uppfostran kanske, men också på vanligt förstånd. de där äggen har signalerat tomt hus på ett sätt som inte ens en öppen dörr hade kunnat göra bättre. nu har vi i och för sig haft bevakning på huset så det blev ju aldrig något problem.
så innan resväskorna ens packades upp var vi igång med dammsugaren och att torka vatten och täta fönstret med plast - såklart höll ju inte fönsterglaset för den smällen, skört av ålderdom som det redan var. och idag har vi putsat fönster.

men annars är det toppen. vi har haft en fantastisk vecka i new york dit vi for för höstlovsmys och 18-års-firande. så nu är jag mamma till en ung man på 18 år. hur gamla är dina barn? 16 och aartoon år. jomen visst 18 - arton - 18 - arton - japp det kan nog ta ett tag att vänja sig vid det. 
och nu njuter jag av att vara hemma igen, för så är det alltid. lika mycket som jag gillar att resa finns det ändå inget bättre än att komma hem.