otränad.

middagen avklarad och en pw. den första på länge. och det märktes. flåsigt och svettigt men nu är det gjort. bra start på veckan. tänkte medan jag gick att mina skor nästan ser ut som nya fortfarande, alldeles för dåligt använda. måste bli ändring på det.
och ser ni den gula kudden där längst bak på bänken? varför köpte jag bara en? den har seglat upp som en stor-favorit och det hade varit snyggt att ha två. där på bänken. nåja en funkar det också.
nu öser det ner igen. vilken tur att vi hann gå innan.

om löften å utmaningar å mål å sånt.

har ju nämnt tidigare att jag inte avger nyårslöften (längre). tycker mest det ger mig ångest eftersom det blir någon form av självuppfyllande profetia, 'jag kommer nog ändå inte att klara av det' och '12 månader' - herre gud det är faktiskt en hel evighet när man tänker på att man ska leva på ett visst sätt, ett sätt som man inte brukar leva på - det är det som är det svåra med sådana här löften. så bort med det och in med mål och utmaningar istället.

för mig är det mycket troligare att jag kommer att klara en utmaning eller ett mål, dels för att dessa inte behöver äga rum under ett helt år utan kan gälla under hur kort tidsperiod som helst och därmed blir lättare att klara, dels för att jag är född med en viss (!) vinnarskalle och det känns mycket snöpligare att misslyckas med en utmaning än ett löfte (till mig själv alltså) tycker jag i alla fall.

så vad är då årets första utmaning? jo att jag av veckans fem luncher på jobbet ska gå ut och gå en halv timme på tre av dem. det är nämligen så att jag ytterst sällan äter min lunch på restaurang utan jag tar med mig mat som jag värmer och äter på jobbet. detta tar mig oftast inte mycket mer än 10-15 minuter. när dessa minuter har gått och jag ätit upp går jag för det mesta tillbaka till min arbetsplats och sätter mig vilket alltså resulterar i att jag inte får varken frisk luft eller rör på mig alls på lunchen. utan bara jobbar. och då är det inte ens så att jag bara har en halv timmes lunch och behöver stressa. nä då det gör jag helt självmant ändå. varken bra för hälsa eller själ.

målet då för den här utmaningen är att jag ska hålla detta från jag börjar jobba igen på tisdag och månaden ut. varför så kort tid? jo för att jag vill känna att det är genomförbart, jag känner mig själv och vet att långdragna utmaningar inte funkar på mig. jag har inget tålamod eller uthållighet direkt och då är detta perfekt. fyra veckor, tre gånger i veckan. efter dessa 12 lunchpromenader räknar jag dessutom helt kallt med att jag fått blodad tand och kommer att fortsätta, men då är det inte längre en utmaning utan bara en del av vardagen.

så tänker jag.