här igen.

det blir inget sånt där 'ursäkta-att-det-var-länge-sedan-och-lova-bot-och-bättring'-inlägg. nope. det har dröjt. livet har kommit emellan och allt sånt. men nu är jag faktiskt väldigt sugen på att börja blogga igen. så är det.
livet just nu ser ut som så att en son förbereder sig för studenten i juni. den andre sonen är på andra sidan världen, på new zeeland. maken och jag anpassar oss allt mer till ett annat liv. ett mer eget liv. utan att behöva tänka på att skjutsa och fixa mat och tvätta. sedan får vi göra allt det där ändå men det är liksom mer till bara oss. den hemmavarande sonen lever ett parallellt liv med vårt. vi har inte samma tider riktigt. när vi lägger oss går han ut. när vi stiger upp har han många timmar kvar att sova. lite så. vi försöker äta middag tillsammans varje dag dock. där är vi noga. eller ja. så noga det går att vara med ett vuxet barn i huset.
men jag längtar mig såklart tokig efter världsresenären. han väntas hem om någon månad, lagom till den där studenten. då ska vi kramas. så mycket det går.
och hej förresten. hoppas ni är någon kvar därute?

höst.

 

 

 

hösten går mot vinter och idag firar vi sonens 20-årsdag. 20 år. hur är det möjligt? jag som inte är en dag äldre än 25. eller?

 

en vecka efter.

kvar finns bilderna och minnena. minnen av en fantastisk kväll. en kväll när vår äldste son firades av alla sina nära och kära. dagen och kvällen han lämnade skolan bakom sig ~ för en tid i alla fall ~ och gick ut i vuxenvärlden. en dag när alla känslorna låg utanpå. skratt och tårar som blandades. skratt som i att vi är så fantastiskt stolta över honom och så glada och tacksamma att vi är så här långt. just nu. tårar som i att nu är vi här. just nu. han är stor. vuxen. tårar och skratt över den där frigörelsen som är precis som det ska vara men icke desto mindre känslosam.

och tänk vad det har gått fort. det känns nästan som alldeles nyss som han var liten och sa toapletten istället för toaletten och nu har han gått ut gymnasiet. tiden blir så påtaglig en dag som denna, tiden som har gått.

själva dagen gick i ett hektiskt tempo för oss alla. när vi stod på skolgården hade jag svårt att greppa att det var mitt barn som skulle springa ut men när han väl kom där, brett leende, då kändes det bara så självklart och härligt och ljuvligt på en och samma gång. min son, min fina fina victor som hade tårar i ögonen för att han var så rörd att så många hade kommit till skolan för att möta honom.

och så kom han hem och ännu fler hade samlats för att fira. vi flyttade ut festen på gatan för att möta upp och heja på. och det skrattades, tjoades och hurrades när han kom åkande. han som trodde han skulle få åka buss hem efter flakåkningen fick åka thunderbird hela vägen inklusive ärevarv runt torget i vår lilla stad.

han som är värd alla amerikanare i hela världen. och allt annat. minst. han som om några månader ska ge sig ut i världen. upptäcka vad den har att erbjuda. min lille påg. nu börjar ett nytt kapitel i allas våra liv.

att sakta sakta återvända.

jag har passat på att gå i ide några dagar. att ta mig lyxen och nödvändigheten av att bara vara utan att vara uppkopplad eller ha radarn på ständigt och jämt. och så skönt det har varit. först idag faktiskt som jag känner ett visst behov av att klä mig (kan man annat än att älska pyjamas), kanske ta på lite mascara och kamma håret.

men som efter alla välbehövliga vilor kommer det en dag när det är dags att återvända till verkligheten. så idag har jag följaktligen surfat runt på er fina bloggar, kollat nyheterna och börjat planera den kommande veckan. är galet lycklig över att jag har mer än hel veckas ledighet kvar.

njutit har jag även gjort av julen som redan är över för den här gången {har det inte gått hysteriskt snabbt eller är det bara jag som inte hunnit med?}.
vi inledde i söndags med ett enkelt julbord med grannarna. i vår strävan att i år tänka utanför boxen och inte köra på i gamla hjulspår när det kom till julmaten (vi är inga julmatsälskare i vår familj) serverade vi julskinka 'a la ernst, dvs vi skippade senapsgriljeringen (oh halleluja säger jag som bara ätit julskinka för att det liksom har hört till) och lät svålen sitta kvar, rispade rutmönster med vass kniv och körde på en gojjig blandning av japansk soja, fänkål, rosmarin, timjan och honung. och dubbel-halleluja. såå gott! till detta serverade vi favoriten asiatisk rödkålssallad.

julafton firade vi med min mamma och det blev en julafton precis som vi önskade. återigen skippades julmaten. vi började med en toast skagen och en butelj moët & chandon (detta gör vi alla jular istället för glögg till kalle anka) och sedan följde en magisk torskrygg med tillbehör tillagad av maken. även till detta serverade vi champagne. oh joy to the world, det blev så uppskattat. pojkarna åt som de aldrig sett mat tidigare och min lilla mamma njöt av varenda tugga.

detta är något vi började prata om för flera jular sedan men av gammal vana och tradition har vi kört på med samma julbord 'as last year'. men inte längre. och vet ni vad det bästa är? bara rester av det vi gillar. inga rester som slängs om några veckor för att någon annan i släkten ville ha detta på julbordet.

traditioner vi dock inte rubbar på är julklappar såklart. alla blev nöjda och fick vad de hade önskat sig. även jag *ler*.
och när klapparna var utdelade var det dags för kvällens höjdpunkt. pyjamas på och så bänkade vi oss i soffan (med julgodis) framför en gammal klassisk hollywoodfilm i svart/vitt.

och där i soffan övergick julaftonskvällen i natt.

juldagen började med mysfrukost med rester av julskinkan och andra goda tillbehör, surdegsbakat bröd, baljor med kaffe och nypressad juice.

sedan körde vi min mamma hem och började förbereda oss för nästa firande. vi har som tradition att varje juldag fira denna dag med en av mina käraste vänner (vi har kännt varandra i evigheter, i 40 år i år faktiskt) och hennes underbara familj. varje år är det samma procedur. vi äter dansk fläskesteg med alla de godaste tillbehör, spelar paketleken, spelar spel och äter de möraste mest välsmakande småkakor, bakade av vännens svärmor med massor av kärlek och smör. kak-koma är bara förnamnet.

så var vår jul, samma samma men ändå annorlunda.

och nu dags att ta en tur till mataffären, kylskåpet ekar tomt - inga rester var det ju.

torsdag.

idag har jag varit inne på kontoret och jobbat några timmar. gör mig allt lite tjurig att behöva åka in när jag egentligen har semester men nu är det gjort. det positiva är att jag kom upp tidigt och har fått en massa annat gjort av bara farten. lite smått och gott som behövde fixas inför pojkarnas skolstart nästa vecka (får andnöd när jag tänker på att min yngste ska börja gymnasiet, inga barn i grundskolan längre - jisses!). skönt att ha det gjort. vår häck har blivit klippt idag, bättre sent än aldrig och nu ska allt klippet samlas upp i säckar. maken har dessutom putsat alla fönster, ja ni hör att vi roar oss kungligt så här under vår ledighet. men nu kan man säga att både vi och hemmet är redo för höst-start.

och ikväll blir det hämt-pizza och imorgon blir det österlens-utflykt. så det så.

semester igen.

idag drar jag igång 2 veckors semester. så det är dags att släppa ner axlarna från öronen, stänga av alarmet på mobilen, lägga upp fötterna och ANDAS. har haft en otroligt stressig period de senaste veckorna och nu är det tid att koppla av.
maken, som tyvärr bara kunde ta en vecka den här omgången, ansluter nästa vecka och tills dess är det tänkt att jag ska vara helt relaxad och utvilad och gärna lite trevlig också.
så jag har börjat idag med att stiga upp halv sju för att jag och yngste sonen hade bestämt att vi skulle åka till stranden. varför så tidigt frågar vän av ordning sig - jo men jag har en fix idé om att om jag inte kommer iväg tidigt så är det liksom inte lönt sedan, detta gäller stranden men även affärer, jag avskyr att trängas med folk och hatar innerligt att sitta i bilkö och till våra stränder är det alltid bilkö efter klockan tio och den enda gång jag hinner gå i stan är på lördagar och då gäller det att hänga på dörren när affärerna öppnar.
nåväl efter en kopp kaffe bestämmer sonen sig för att nä, känner inte för det. nähä okej - andas nu och räkna till tio, du kan inte bli arg för att han inte vill.
jo, det kan jag faktiskt! vi hade ju bestämt, vrålar jag som en hormonstinn fjortonåring. ja, men jag känner faktiskt inte för det säger han igen. jag kom bara upp för att du sa att idag skulle jag få tillbaka min mobil (till saken hör att han har utegångsförbud - förutom till stranden med mamma då vill säga, konsekvensen i detta kan man diskutera - samt mobilvila).
så med mobilen i ett fast grep försvinner han upp på ovanvåningen och kvar sitter jag, en besviken morsa och fortsätter mitt tonårsresonemang - åker jag väl själv då om det ska vara på det viset.
men, ärligt, hur kul är det då, åka till stranden själv. dricka kaffe och äta färdigbredda smörgåsar själv. titta på folk men inte ha någon att diskutera dom man tittar på med.
okej inte stranden idag dådå, men istället kan jag ju rensa matskafferiet, det står faktiskt på min att-göra-under-semestern-lista och det är inte så illa att få stryka det redan första dagen. så ner i källaren, öppna skafferiet och ta ett steg in, kolla läget, öppna upp källardörren för att inse att det ligger en halv kaninunge precis utanför dörren. snabbt igen med dörren för att slippa se. upp för trappan igen, rådfråga att-göra-listan, nja att rensa garderoberna går bort, i 30 graders värme fungerar det inte att vara på vår ovanvåning om man inte vill smälta bort; städa kylen går också bort, fyllde den igår så det funkar inte. vid det här laget är jag på ganska dåligt humör så när den nu mobilspeedade 15-åringen kommer ner för att meddela att han är hungrig och gäärna skulle vilja ha lite lunch så är jag varken trevlig eller stressfri, vi snackar axlarna ovanför öronen.
det slutar med att vi såklart börjar bråka, ett av alla de där fullständigt meningslösa bråken som inte leder till nånting annat än möjligtvis huvudvärk.
så nu går vi här och tjurar, pratar inte med varandra utan suckar bara lite djupare när vi är säkra på att den andre hör och hoppas att det ska ge samvetskval nog att be om ursäkt, för inte var det mitt fel i alla fall.
så dag 1 på semestern kan väl sammanfattas med att stressiga mammor och tonårstrotsiga ungar inte är en bra kombination.
men vi tar nya tag imorgon.

hinner inte med.

ja nu är det så där igen att tiden bara rusar iväg. tycker ibland att maj och juni är ganska stressiga månader med mycket krav. avslutningar och sommarfester avlöser varandra och så ska man ta tillvara det vackra vädret (och vilket väder det är, jag tror inte det har regnat här i mitt hörn av världen på två veckor - härligt) samtidigt som det ofta är mycket på jobb att förbereda inför semestrar och sommarstängt. ja så lite slutkörd känner jag mig faktiskt. och så blir jag stressad av tiden går så förbenat snabbt, skulle vilja frysa stunden lite nu och bara njuta.
men nåja, det går ju inte så det är bara att go with the flow och gilla läget.
men förutom studentfester och förberedelser på jobbet har maken och jag dessutom hunnit fira bröllopsdag, 22 år. på samma dag som prinsessbröllopet så den dagen fick lite extra glamour minsann. yngste sonen slutade nian igår och det går liksom knappt att ta in. att min lilla blonda, lockiga skrutt med spring i benen idag är en lång, mörk ung man - hur gick det till och när hände det? bara över en natt känns det som. nu firar han ett långt och skönt sommarlov och sedan väntar ny skola och nya kompisar. spännande och lite nervöst tror jag. men just nu njuter han mest av att ha gått ut grundskolan.

och jag njuter (trots allt) av att det är sommar och snart semester.

den ljusnande framtid är vår.

nyss hemkommen från det andra studentfirandet på lika många dagar sitter jag trött och nöjd i soffan. glad över mina vänners fina barn, söner, som tagit sig genom gymnasiet och nu står inför vuxenlivet. samlar idéer och tankar inför vårt eget firande nästa år, då är det vår äldste sons tur. tänker på maten och tältet och dukningen och vinerna och hur vi ska hämta hem honom och vilka vi ska bjuda och var vi ska hyra stolar och.......... jag sa att det är nästa år va? men sån här är jag; hamstrar idéer och intryck, ofta i en snabb anteckning i en bok eller på telefonen, inte säkert att jag kan tyda den när den behövs, men det är mitt sätt att avlasta hjärnan lite. för tänk om min hjärna nu skulle funderar på studentrelaterade saker ett helt år i förväg istället för att koncentrera sig på att sonens fotbollsbyxor måste tvättas inför matchen i morgon eller att jag måste plantera om mina pelargonsticklingar som växt sig alldeles för stora i sina minikrukor eller på allt jag måste få färdigt på jobbet nästa vecka innan det är dags för semester. jag menar det hade ju aldrig funkat. så anteckningar är nästintill livsnödvändiga.

men jag gläder mig redan åt att få skapa den mest fantastiska fest till sonen när det väl är dags.

bedagad skönhet.

mina fina födelsedagstulpaner sjunger på sista versen. de spretar och hänger över vaskanten och jag önskar jag kunde frysa ögonblicket. så här gillar jag dem allra bäst.

vilken mysig helg jag haft, middag igår kväll med kära vänner som vi inte träffat på länge, lång sovmorgon i morse och sedan ett besök på slättarps gård med bästa vännen. mitt första besök där men jag lär komma tillbaka. väldigt mysig ställe med butik med fina varumärken samt café. jag drabbades dock av lite beslutsångest så det blev inget köpt för min del, nöjde mig med att vara smakråd. men jag såg en hel del som förmodligen kommer att hitta vägen hem till oss så småningom. gillar de här gårdsbutikerna med en blandning av inredning, delikatesser, kläder och smycken. varm rekommendation här.

apricot friday.

borde varit rosa fredag, dagen till ära, men jag kör aprikos istället.

amen förlåt, ni måste ju vara trötta på mitt tomma rum vid det här laget och jag lovar att detta är sista bilden för nu är det inte tomt längre. ska försöka få till några bilder på resultatet i helgen.
men jag har njutit av att ha min egen lilla fotostudio, må vara att resultaten inte har någon likhet med riktiga studiofoto men för mig spelar det mindre roll. det har varit så roligt att hålla på och jag kommer helt klart att försöka få till någon liten hörna i huset där jag kan fortsätta.
nåväl, idag är det fredag - härligt härligt - och mina planer för helgen består mest i att bringa lite ordning i kaoset hemma, fira svärmor på födelsedagen och njuta av familjen. ikväll fixar mannen hemmagjord pizza till pojkarna innan de försvinner ut på sitt håll. därefter ska vi sitta i soffan, ta ett glas rött, äta mängder av ost och charkuterier och titta på varandra och humma förnöjt över att det är helg och att det snart är vår och att vi har varandra. kan inte bli mycket bättre än så.

tomrum.

just nu har jag värsta lyxen. ett helt tomt rum som dessutom är alldeles nymålat. inte nog med att det är hur kul som helst att planera hur vi ska ha det så småningom i det här rummet så är det hur kul som helst att det är helt tomt. tomt som i inte-en endaste-pinal-bara-väggar-och-golv-tomt. för mig som definitivt inte är minimalist innebär detta tomrum att jag kan stöka och ställa med prylar jag vill fota. jag behöver inte först plocka undan en massa som jag inte vill ska synas på bilden, typ högar med tvätt och papper, halva trolleri-kortlekar med vikta hörn, flugor att bära runt halsen som sprutar vatten, kom-ihåg-papper till skolan, ja ni vet, allt det som flyter (i alla fall hemma hos oss) runt i en familj.
nä, nu är det bara att få en idé, fram med grejerna, fota, flytta lite, fota lite till och sedan undan med grejerna och så är det tomt igen.
det kanske ska få vara så här tomt, rummet, fast det går nog inte övriga familjen med på. vaddå inget tv-rum liksom, för att mamma ska ha någonstans att fotografera en massa saker. nä skulle inte tro det. men så länge vi inte har helt klart för oss hur det ska se ut härinne, så länge vi inte riktigt kan enas om vilken soffa vi ska välja. så länge kan jag njuta av ett tomt rum. och vem vet. det kan ju ta lång tid att enas.

fredag igen. och februari.

det här börjar arta sig till att bli en helgblogg. fredag och lördag inlägg och resten av veckan tyst och tomt. nåja två av sju kanske är bättre än inget. så fredag igen och dessutom första dagen i februari. tycker jag känns rasande bra. även om det snöar och är lite grått och trist tycker jag om att ljuset börjar komma tillbaka och att det känns lite i luften att det går mot vår. en bit kvar såklart men ändå.

jag ska använda fredagskvällen till att trycka i mig minst fem olika sorters ost, dricka rött fylligt vin och sitta nära min man och snusa honom i nacken. när pojkarna går förbi kommer jag att försöka alla sorters knep och trix för att få en liten kram. det är nämligen dags för den här mamman att åka bort igen. inte till london dock som man kanske kan förledas att tro av bilderna utan till stockholm. jobbdags och borta från familjen en vecka är det som gäller från och med måndag.

så jag lagrar lite. så kan jag plocka fram i minnet när jag går och lägger mig en sen kväll på hotellet och njuta av tankarna på mina finaste härhemma.

lördags-nöje.

står med strykjärnet i högsta hugg redo att ta mig an jättehögen av ren tvätt. konstaterar att äldste sonen inom den närmsta tio-års-perioden inte behöver köpa en endaste t-shirt, han skulle förmodligen ensam klara att förse alla invånare i vår lilla stad med varsin tröja om ni förstår vad jag menar.
för att slippa stryka alla dessa tröjor plus övriga familjens är jag ganska noga med att hänga upp och göra slätt redan när de är våta. nu har maken skött tvätten och han är inte lika noga om vi säger.
så därför en lördag-förmiddag vid strykbrädan.
belöningen när jag är klar är en tur till malmö för lite sko-shopping. och det är ingen dålig belöning, verkligen inte. så jag visualiserar min raid i skoaffären medan jag tar mig an ytterligare en tröja.

fredags-favorit.

äntligen fredag efter en oändligt lång arbetsvecka. idag har jag jobbat hemifrån några timmar och tar nu ledigt resten av dagen. slappar och njuter, läser böcker i min ipad (måste bara älska att man kan låna böcker från biblioteket direkt i paddan) och sörplar kaffe.
fick en ny ipad av jobbet i julklapp, mini, och där jag först inte kunde förstå vitsen med att göra en liten version av samma samma och var fullständigt nöjd med min större modell, är jag nu helt förälskad. så liten och lätt att den kan hänga med i väskan hela tiden och jag har alltid en bok redo att läsas eller musik jag kan lyssna på. för att inte tala om sådana självklara saker som kalender och anteckningar som jag använder hela tiden. såklart att den inte ersätter känslan av en bra anteckningsbok och en skön penna men den är banne mig ett bra komplement. och den sparar mina axlar och rygg från att krökas under vikten av min väska. så ett stort gilla på minin!
om en stund har jag stämt träff med yngste sonen utanför ica. vi ska handla lite gott till helgen och umgås en stund innan han försvinner med kompisar. varje gång jag har varit iväg en längre tid försöker jag hitta så många små stunder i vardagen som möjligt att spendera lite extra tid med pojkarna. tror inte de tänker på att jag är iväg så mycket men jag gör det desto mer. och eftersom jag snart ger mig iväg igen känns det viktigt för mig att göra så här, även om det bara innebär att gå och handla mat tillsammans.

vinterrustad.

trotjänare nummer ett: vintermössan gjord för arktiskt klimat - skulle inte
klara mig utan när graderna sjunker

trotjänare nummer två: mina älskade uggs, inne på tredje vintern nu och
det varmaste och skönaste man kan ha på fötterna

hemma igen i vintervädret. och vilken kyla, jag menar minus 10 i skåne hör ju inte till vanligheterna. så det första som plockades fram i morse var vinterrustningen; pälsklädd mössa, dunjacka, fårskinnsvantar och vinterkängor. att jag intar formen av en michelingubbe spelar mindre roll så länge jag slipper frysa.

vädret i köln har också varit kallt och snöigt men där har den lilla tid jag varit utomhus mest handlat om att ta sig från taxin till restauranger, mässområde och diverse festligheter så då blir det mer "oj-vad-skönt-med-frisk-luft-känsla".
veckan har varit bra men det är fantastiskt skönt att vara hemma. resan hem igår var väl sådär, snöoväder och risk för förseningar och när vi väl var uppe i luften var det väldig turbulens nästan hela vägen mellan köln och berlin. usch jag avskyr turbulens! känner direkt att jag inte har någon som helst kontroll och det är ingen skön känsla precis. njuter därför lite extra idag. har jobbat hemifrån och hunnit köra några varv med tvättmaskinen dessutom. och nu ska jag laga extra god middag till min familj och ha lite måndags-mys eftersom vi missat hela helgen tillsammans. kanske något att införa varje måndag - hade nog livat upp veckan lite.

uppladdning inför.

oj vad det drar ihop sig inför jul. härligt.
morgonen började med finaste luciasången på 15-åringens skola. han var tärna galore med glitter både i hår och om midja. för det är klart att man ska vara tärna när man går i nian, vad kan vara coolare liksom än att utmana lite. också var ju storebrorsan tärna då för två år sedan när han gick i nian sådetså. så där stod mannen och jag i kylan och blev lite gråtmilda vid tanken på att det förmodligen är sista luciatåget innan barnbarnen och förhoppningsvis dröjer det ett tag.
och vid åsynen av den lilla tredjeklickarstjärngossen som glömde att sjunga i förundran över hur mycket rök det kom ur munnen i kylan i morse tittade vi på varandra och liksom bara "men åhh vad tiden har gått fort och hur kunde de bli så stora så snabbt" och lite vått blev det i ögonvrån igen.
men sedan frös mannen för mycket och jag behövde köra till jobbet så då torkade vi tårarna och forcerade snön och kylan.
ni som bor norrut förstår förmodligen inte vad snö och extrem kyla (-8 idag) kan göra för en skånings psyke.

fredag och jag hänger med sonen. not.

ja så var det fredag igen och maken är på julfest och 17-åringen på fest i tygelsjö så det är bara jag och 15-åringen kvar här hemma. då skulle man ju kunna tycka att vi skulle passa på att umgås med varandra men nädå, alla som har tonåringar vet ju att det finns typ inget värre än att hänga med morsan. så han sitter på sitt rum framför en dator och vrålar till kompisarna på skype och jag sitter här framför en annan dator och kollar in det jag är intresserad av. skippar skypandet däremot. emellanåt kommer han ner och frågar i förbifarten hur det är men det är ju mest för att jag sitter så att han måste gå förbi för att komma till köket. men jag har lagt upp en plan för att locka honom till mig. glass med nougatsås - det funkar i alla väder och eftersom vi bannlyst ätande på rummet så måste han stanna tillräckligt länge för att hinna sluka glassen och har jag tur grymtar han fram ett ord eller två mellan tuggorna. innan han försvinner upp på sitt rum igen till fejjan, skype och kompisarna.

snow.

finaste dagen lider mot sitt slut. julbordet uppätet. grannarna har varit här, vi har delat glöggen och nötterna och skrattat mycket och delat känslorna om barnen och hur mycket vi gillar varandra och hur vi ska spendera julen och vad vi ska äta den juldag vi ska dela och andra viktigheter. sedan trillade sönerna in med sina kompisar och pizzakartongerna i hand och plötsligt var huset fullt. härligt!

snö.

och så kom den äntligen och alldeles lagom till första advent. snön. jag blev lycklig och varm om hjärtat när jag vaknade för en stund sedan och allt var vitt och mjukt och inbäddat. så nu har jag förberett frukost och dukat och plockat fram pojkarnas adventspresenter. ska bara hålla mig från att väcka dom allt för tidigt men åh vad jag hoppas att dom längtat lika mycket som jag.

efter frukost får det bli en snö-promenad och sedan ska det fixas och ordnas lite gott tilltugg innan det är dags för vår familjs årliga lilla julbord. jag, mannen och pojkarna plockar det godaste av julens mat och äter och pratar och njuter. och i år avslutar vi med att grannarna kommer över för den här julens första varma kryddiga glögg. vilken dag vi har framför oss.

trevlig snöig första advent önskar jag er alla1

adventstid.

ikväll dricker jag balja efter balja med kaffe för att hålla mig och mannen vakna för att hämta äldste sonen på fest på limhamn. klockan två i natt ska vi vara på plats för att plocka honom och flickvännen och det finns inget jag hellre gör en fredag för att vara säker på att han är säker och att han slipper befinna sig mitt i stan mitt i malmö mitt i natten. men samtidigt är det utmattande att förlora sin bästa, mest värdefulla sömn. så vi sysselsätter oss med massor av kaffe och tv-tittande och springande i källaren efter stjärnorna som ska upp och lite övrigt adventspynt samt det viktigaste av allt. att lyssnar på yngste sonens pianospel. samma låt om och om igen, abbas mamma mia, som han övar inför nästa veckas stora händelse, musikal med niorna där han är lite kung över orkestern så det gäller att allt sitter. så lite hålögda, med en stor kopp kaffe i handen och diggandes till värsta abba-discot, det är där ni har mig ikväll.