boktipset.

att ha semester innebär för min del tid att läsa. den här gången var det en hel del timmar i flygstolen som skulle slås ihjäl. till mitt sällskap hade jag bland annat denna bok. ska ni bara läsa en bok i år läs denna. amen så fantastiskt bra. en bok om en man som heter ove och om den vackraste kärlek mellan man och kvinna och om sorg och vänskap och ensamhet och om behovet av att vara behövd. och med det sagt så kan jag säga att jag både skrattade och grät så att tårarna rann, fnissade så högt att mina medpassagerare tittade lite fundersamt på mig och paret i sätena bredvid mitt drog sig lite diskret åt sidan, liksom för att komma bort från hon den galna som skrattar högt.
vilken lysande författare han är, fredrik backman, som på detta sätt sätter fingret på det som är märkligt i vårt samhälle, nämligen det att man kan vara helt ensam fastän man bor mitt bland andra människor och att man ibland drar sig undan gemensamheten helt enkelt för att man inte förstår vad det är man behöver.
så läs nu. köp eller låna på biblioteket, spelar ingen roll bara ni läser. själv ska jag fortsätta med saker som min son behöver veta om världen av samma författare.

sedan sist.

med simone nafsande oss i hasorna körde vi över bron till kastrup och hann med ett av de sista flygen förra måndagen. sedan stängdes allt fick vi höra efteråt. men stormen varade inte så många timmar tydligen. och tur var väl det. för annars vet man inte hur det hade gått. nu räckte det med lövhögarna som täckte trappan så att vi nästan inte kom in när vi kom hem och så det där fönstret i ena klädkammaren. det som vinden hade lirkat och lockat med så att det så småningom öppnades på vid gavel och liksom la sig upp på taket. då är man glad att det trots allt tydligen inte har regnat övermycket förra veckan och att ingen fågel har bosatt sig i garderoben under tiden. lite vatten och löv är ju 'a piece of cake' i det stora hela med tanke på hur det kunde blivit. det är till och med så att äggslajmet som täckte våra fönster ut mot gatan känns som ett ganska litet problem. men visst, att ung-j-arna inte vet bättre hut har ju inget med stormen att göra utan är väl mest en brist på ... ja uppfostran kanske, men också på vanligt förstånd. de där äggen har signalerat tomt hus på ett sätt som inte ens en öppen dörr hade kunnat göra bättre. nu har vi i och för sig haft bevakning på huset så det blev ju aldrig något problem.
så innan resväskorna ens packades upp var vi igång med dammsugaren och att torka vatten och täta fönstret med plast - såklart höll ju inte fönsterglaset för den smällen, skört av ålderdom som det redan var. och idag har vi putsat fönster.

men annars är det toppen. vi har haft en fantastisk vecka i new york dit vi for för höstlovsmys och 18-års-firande. så nu är jag mamma till en ung man på 18 år. hur gamla är dina barn? 16 och aartoon år. jomen visst 18 - arton - 18 - arton - japp det kan nog ta ett tag att vänja sig vid det. 
och nu njuter jag av att vara hemma igen, för så är det alltid. lika mycket som jag gillar att resa finns det ändå inget bättre än att komma hem.

lite tisdag. och sol.

alltså. vilken tur att solen är tillbaka. igår regnade det så mycket och var så mörkt när jag körde till jobbet att jag trodde jag gått upp en timme för tidigt. ingen kul känsla alls faktiskt, ett tag misstänkte jag mina kära barn för att ha lurat mig. stackarna, det visade sig att de var helt oskyldiga.
men idag är det ordning och reda igen. och jodå jag vet att mörker och regn är mer vanligt än sol och 15 grader varmt så här näst sista veckan i oktober men jag föredrar liksom det där lite oväntade. så mer sol och höstvärme till folket.
annars får jag säga att dagarna rasslar iväg med en oroväckande hastighet. det går inte riktigt in i min hjärna att det snart är november. och tänk då kommer jag att ha en 18-åring härhemma. va? hur galet är det då? en 18-åring! det är ju ungefär så gammal jag känner mig ibland (on a good day anyway).
nåja, innan vi är så långt njuter vi familjemiddag ikväll med pojkarnas mormor. det ska lagas god mat och drickas ett och annat glas rött vin och snicksnackas om både det ena och det andra. glädjer mig och längtar redan. fin tisdag till er alla!

lite helg-sammanfattning.

den här helgen har jag
- läst en faslig massa kokböcker
- instagrammat (du hittar mig som meandmike såklart)
- rensat källaren på en del kasta-direkt, en del försöka-sälja-på-blocket och en del skänka-till-loppis-saker
- fått maken att stå i köket 4 timmar nu på söndagen för att göra världens godaste boeuf bourguignon med hemmagjord potatismos - så gott och det bästa är att resterna följer med mig till lunch imorgon
- varit på ikea och insett att julen är här, ikea-style i alla fall
- sett fyra avsnitt av homeland, ingen högoddsare direkt att jag skulle börja följa den serien. hopplöst efter dock eftersom jag bara är på säsong 1
- ramat in och spikat upp tavlor, med makens hjälp, men det börjar bli klart på väggarna härhemma. snart dags för vernissage *ler*
- strukit 832 t-shirtar, i alla fall kändes det som 832 st och ingen, verkligen i-n-g-e-n av dem var min.
- bokat lägenhet i new york
- bakat godaste citronkakan som nästan är slut
- ätit årets första pepparkakor, med smör och västerbottenost (så gott så jag kanske måste ha det också med mig lunch imorgon)
- lyssnat på john mayers wildfire på repeat

ja det var nog det. ingen händelserik helg men ingen dålig helg heller. och imorgon väntar en helt orörd arbetsvecka. bra så.

lite må bra och ett budgettips.

efter att i månader (känns det som) varit trött och lite nerstämd är jag nu piggheten personifierad. så mycket att maken här ikväll efter vår första pw på månader lite torrt konstaterade: vem är du och vad har du gjort med min fru? haha *ler*. kul, kul men jag är å andra sidan glad att han märker skillnad.

nu hoppas jag det håller i sig trots att vi närmar oss den där tiden på året när det är lätt att känna sig trött och hängig men jäklar vad ska jag smaska vitaminer, sova mina timmar och vara ute i friska luften så ofta jag kan. kämpa kämpa mot alla tråkiga trötthetstendenser. det mesta sitter i huvudet eller hur?

men nu är det dags att inta soffläge med en stor kopp te och en ny bok. dags att chilla lite som tonåringarna skulle uttryckt det, och ja chilla låter alldeles utmärkt.

och det där budgettipset då? jo snyggaste handskarna till bästa priset hittade jag här tack vare weronica på en mammas dag. fick dom i lådan i går och de överträffade mina förväntningar. vacker färg (har beställt likadana svarta men de var försenade), perfekta i passformen och gjorda av mjukaste skinnet. precis vad jag ville ha! är en materialnörd av rang och när materialet sammanfaller med ett fantastiskt pris blir jag extra glad. så löp och köp eller vad det är alla trendiga bloggare brukar säga.

plocka undan och plocka fram.

jag fortsätter att flytta runt saker. det är dags att plocka fram lite höstfärg och "skylta om" som min mamma alltid brukar säga när hon ändrar hemma. och visst är det lite det allt handlar om, att ändra och plocka för att skapa nya stämningar och följa årstidernas växlingar. 

min bas är vit (såklart!) med mycket grått (min favoritfärg) och en del svart. till detta funkar det ju att sätta vilka färger som helst och den senaste månaden har min föredragna färg varit grön. men nu vill jag ha lite mustigare toner och gärna mycket orange som alltid seglar upp som en klar favorit den här tiden på året. men innan dess ska allt i 'fel' färg stuvas undan tills nästa gång. vad livet vore lättare om man inte brydde sig så himla mycket om sådana här 'småsaker' men samtidigt vore det kanske lite tråkigare också? så jag fortsätter att plocka. resultatet? ja nackdelen med höst är de förbålt korta kvällarna som gör att fotografering efter klockan sju är dömt att misslyckas.

mitt genom tiderna bästa bästa loppisfynd - vackra edith!

ps. igår i blomsteraffären fanns det både snitt-amaryllisar och granris!! nu blev jag stressad. jul-stressad. ds.

hör av dig.

fredagkväll. det är ett tjusigt ord tycker jag. helgen ligger framför en och vad som helst kan hända. härligt!
här råder frid och ro, båda pojkarna är ute på vift. yngste sonen är på klassfest för första gången på gymnasiet. stort det där. och det har förhandlats och argumenterats om tider och när och hur och varför. han är bra på det där. att förhandla. jag blir helt yr i huvudet när han hållt på en stund. men vi var överens när han tog bussen in till malmö. höra av sig när man kommer fram (check) och höra av sig minst två gånger till under kvällen. håller man det kan man få bli hämtad ganska sent. och sent är viktigt. extremt viktigt.
han är rolig sonen. när jag försökte förklara varför jag ville hämta honom istället för att han skulle sova hos en kompis så var ett av mina argument att det nu är helt nya kompisar han festar med och att vi faktiskt inte känner någon av dem än och att vi gärna vill se och prata med honom på natten. då tittar han på mig och säger: men mamma, jag går teknik. det mest spännande som händer är väl att vi spelar schack på tre. hehe. humor. det gillar jag. men ändå, hämtad blir han.
äldste sonen följer diskussionen med ett visst överseende, been there, done that liksom. sedan glider han ut genom dörren med förvissningen om att tyglarna är lite lösare här. men dock, höra av sig. det är mitt mantra som jag upprepar till förbannelse: hör av dig, hör av dig.

nu en kopp te och lite lovely lemon curd - måste vara något för en citronälskare som mig. någon som testat?